onsdag 30 juni 2010
OMG, OMG, Jag hade tagit hela 4 bilder från Åland :O
På vår ö. En normal bild på alla. 
På vår ö. Pojkarna är viga.. o,ja!
Johanna bjuder på havrekex.
Och Amanda och Anna är snygga som vanligt!
Och btw. Musikvideon som jag lyckades publicera var den låten som man skulle lyssna på.. men länken fungerade ju givetvis inte. Men nu vet jag iaf hur man tynger ut en musikvideo på bloggen. WoW! :)
tisdag 29 juni 2010
Tisdag
Hård, skön träning igår i Vestersundsby. Det som skulle bli 8 fartuthållighetsdrag blev plötsligt näst intill 8 maxuthållighetsdrag. Men vackert så. Max pulsen för träningen låg på 193 slag/min. och medel pulsen på 152 slag/min. Det kändes rätt så bra. Benen fungerade hyfsat, kom väl mjölksyra lite väl snabbt kanske, men överlag börjar kroppen nog vara iskick. Det har ju känts bra på flera träningar nu. Toppen.
Annars är det väl ganska så dött på nyhetsfronten. Återkommer!
Annars är det väl ganska så dött på nyhetsfronten. Återkommer!
måndag 28 juni 2010
Åland, baby!
Man måst höra på denhär låten om man menar läsa dehär inlägge! Ps. Det blir nog ett låååångt inlägg.
Torsdag 24.6
Väckning 08.00. Det pirrar i magen. Idag är det äntligen dags för vår resa till Åland, Finlands stolthet. Eftersom vi har avfärd från Bennäs 13.00 hinner jag gott och väl och rullskida. Det känns lätt och armarna fungerar bra. Jag är stark. Finemang! Solen skiner både ute och inne. Dethär kan bara bli en bra dag!
Klockan närmar sig ett. Ciila kommer pressande efter mej med sin bil. I bilen sitter redan Ciilas pojkvän Alex som också ska med på resan, samt en broms som inte ska med på resan. Vi anländer till Bennäs. Ville och Jimmy är redan på plats. Kort därefter dyker Johanna och Kvääna upp i familjen Wärns automatväxlade bil. Den är silverfärgad. Vackert. Amanda och Anna kommer sist till Bennäs, men så bor de ju också i Purmo...
Vi packar in oss i bilarna. Ciila, Johanna, Alex och jag i Kväänas bil, med Kvääna som chaufför, och Amanda, Anna och Jimmy i Villes bil, med Ville som chaufför. Den Wärnska bilen tar täten. Förstås. Vid Kovijoki korsningen (typ) stannar den Bürgmeisterska bilen för att plocka upp Santero. Jag frågar Kvääna om vi inte också ska stanna så vi inte får så stort försprång. Han hävdar att Ville nog kör ikapp oss ändå. Jag tvivlar. Men jag har ju givetvis fel, men så är jag ju bara C-student.
Vår första paus sker vid Närpes. Alla är glada. Fortfarande. Jag köper en glass. Den var god, fastän jag inte egentligen tycker om glass. Inte så värst ialla fall. Hur som helst. Nästa stop är vid ABC vid Björneborg. Där väntar mat. Nam nam. Vi har lite bråttom och tynger i oss rätt så snabbt, handlar lite mat och bilfärden fortsätter ner till Åbo hamn. Ciila, Kvääna och Johanna drar Pleppo juttun. Jag beundrar insidan av mina ögonlock, för att stilla min åksjuka. Det går bra.
Vid hamnen står vi och väntar i en halv evighet. Men före det menade vår icke så jätte uppmärksamma chaufför, Wärn, göra oss till offer för en tågolycka. Turligt nog fanns Mycket Mera Maree till hans förfogande och upplyste honom om att tåget kommer och vi står mitt på tågbanan. Så vi överlever. Hur som haver. Båtresan är tröttsam. Vi kollar taxen och köper lite drickbart, vilket visar sig att vara lite för mycket. Men vid dethär laget är vi lyckligt omedvetna och vårt kommande öde.
6 timmar senare är vi på Åland. Hurraa! Äntligen. Vi väcker upp Säändi, som vi ska hälsa på. Hon kommer ut och vi kramas och har oss. Det är roligt att se henne igen. Det är ju trots allt 1½ vecka sedan hon lämnade Pedesöre. Eftersom klockan är 2 på natten dröjer vi inte vidare länge utan fortsätter till våra stugor. Alebo camping. Vi bor uppdelade i 2 stugor. Den Wärnska bilens passagerare i stuga 11 och den Bürgmeisterska bilens passagerare i stuga 12. God natt!
Fredag 25.6.
Jag vaknar först. Kvääna drar grova, långa stockar. Jag suckar och drar på mej träningskläderna och beger mej ut på morgon länk. Det är vackert utomhus. Solen skiner och värmer. Jag upptäcker rätt snabbt att långärmad träningströja inte kanske var det rätta klädvalet just idag, men det fick duga. Jag njuter av utsikten och undrar om jag drömmer. Det är så otroligt vackert. Havet, de små, gamla stugorna, klipporna, stranden, doften, fåglarna som kvittar. Och så jag. I svättiga träningskläder. Kan det bli bättre? Nej, knappast. Ungefär 20 minuter tar min länk.
När jag kommer tillbaka hör jag ett litet svagt "hej" från stuga nummer 12. Det är Amanda som är ute och känner på den friska luften. Amanda gör mej sällskap under stretchningsakten och starx därefter dyker en nyvaken Wärn upp. Han börjar koka gröt på årder av Johanna. Gröten skulle räcka åt 50 personer. Nu var vi ju då bara 5 personer i vår stuga, så.. jaa... det lämnade lite över kan man ju kanske säga. Resten av stugan vaknar också upp. Vi ställer oss för shopping samt träning för friidrottarna vid Mariehamn sportplan. Jag köper en lite längre topp. Den var randig. Sen blir det inhandling av mat. Vi cheijjer, Anna, Amanda, Johanna och jag tar den Wärnska bilen och hassar lite bensin. Vi kör till en stor supermarket, Spar, som liknar lite Erkin Halli. Vi handlar för 136 euro sammanlagt. Jag öppnar börsen. Vi åker tillbaka till stugorna. Nu ska vi fira midsommar. Och det gör vi! Vi börjar med att sola på en "ö". Det är varmt och skönt. Livet leker kan man lugnt sagt säga.
Alla duschar, tvättar håret och gör sig fina. Johanna gör fina lockar i mitt, Amandas, Santeros och sitt eget hår. Säändi dyker upp. Vi har bjudit henne på midsommarfirande. Generöst av oss. Jo jo. Grillen är igång, och salladen är färdig gjord. Pojkarna korkar sitt äckliga öl och njuter av stämningen Musiken är igång och jag dansar. Det är skönt. Det blir småningom dags för mat. Det mesta är rätt så svart, men väldigt gott. Allt smakar bra. Vi är hungriga. Och törstiga. Äter och dricker tills allt är slut. Vi hälsar lite på riksvenskarna som bor i stugan brevid oss. Det firar också midsommar. Sen beger vi oss till "diskot" vid receptionen. Det är nån slags transvestit som sjunger covers på gamla låtar. De flesta är bekanta Vi hoppar och dansar och sjunger med. Livet är lätt.
Efter nån timme med dans tar vi en paus och vilar vid stuga 12. Det är mysigt och trevligt. Amanda är otålig och vill dansa mera. Jag orkar inte. Vill pausa. Amanda ger sig till tåls. Ville lovar henne att vi ska dansa mera. Hon blir nöjd för stunden. Kvääna, Jimmy och Santero ger upp när vi, de hårdaste, går tillbaka till dansgolvet. Vi dansar en halvtimme, jag, Ville och Amanda. Sen tar transvestiten en paus. Ingen sång på typ 15 minuter. Vi går och gungar. Ville och jag gungar i samma gunga. Vi ser himlen. Och vi flyger. Sen börjar transvestiten sjunga igen. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka. Då möter vi Johanna och Simon. Johanna har tagit några glas och är med på noterna. Simon är trött efter resan från militären, men hänger på och det bli roligt. Vi dansar tills klockan är 4.
Sen går vi och sätter oss på en brygga. Tillsammans med tusentals myggor som äter upp oss. Villes öl tar slut och han springer efter mera. Och guess what, hittar tillbaka. Det är mysigt på bryggan. Vi diskuterar konstiga saker, och Ville envisas med att stiga ner i en båt. Idiot. Men vi lyckas locka upp honom därifrån. Johanna får den briljanta idén att vi ska förflytta oss till en annan plats. Vi är alla med på noteran men först måste vi gå efter mera kläder och mera att dricka. Tycker Ville, alltså.
Så tyst som möjligt försöker vi ta på oss mera kläder. Det går bra. Eller jaa, Ville pratar ovanligt högt och jag säger 1000 gånger åt honom att hålla käften eftersom att de andra sover. Men han lyder ju givetvis inte. Sen är det Johanna och Simon som envisas med att dra ut på tiden genom att ligga i sängen. Tillsist får vi med dem också. Så, fyra fulla människor, 2 kuddar, 1 flaska Salmiakki och 300 meter senare är vi frammer vid en fin klippa. Klockan är väl runt halv 5, så solen håller på att gå upp. Johanna och Simon försvinner in i skogen. Ville och jag lämnar ensamma på klippan Men vad gör det. Det blir ju... rätt så bra om man säger så. Inga bekymmer i sikte för tillfället. Bara glädje och lycka. Ända tills verkligheten kallar och jag, min trötta jäkel börjar gråta över nånting som jag inte minns längre. Ville, världens snällast människa ger mej en kram och tar mej i säng. Klockan är halv sju. Av olika orsaker sover jag inte vidare mycket den natten... morgonen. Men det gör ingenting. Jag är lycklig. Johanna och Simon dyker upp typ 20 minuter senare.
Lördag 26.6
Piss morgon (förmiddag). Piss dag. Och Piss kväll. Trött, tröttare, tröttast. Men som man bäddar får man ligga. Halv fyra mår jag lite bättre och känner mej lite piggare. Jag går ut till "ön" där de andra ligger och solar. Det är ganska skönt. Men lite mycket ljud. På kvällen badar vi bastu och simmar (läs: doppar) oss i havet som är iskallt. Det är skönt. Men bastun är allt som oftast för varm. Och jag är ingen vidare duktig bastubadare. Men det som sagt skönt ändå. Avslappnande. På kvällen grillar vi lite. Och det blir inte så sent. Jag somnar bums!
Söndag 27.6
Det känns bättre idag. Tröttheten är borta. Och jag känner mej glad. Jag är mej själv igen helt enkelt. Men förstås, det är sista dagen och vi ska ställa oss hemmåt genast på förmiddagen. Det är sorgligt. Vi packar ner alla saker i väskorna, städar stugan och äter morgonmål. Ciila, Kvääna och jag far och länkar. Det känns lätt och bra. Santero, Jimmy och Ville är också på länk, men de springer lite hårdare. Vi länkar i typ 35 minuter. Sen äter vi segt kött på restaurangen och efter det tar vi farväl av Säändi som vi sett allt för lite under vår resa. Det är sorgligt. Stackars lilla Säändi som lämnar kvar. Hon hör ju hemma hos oss. Jag funderar på att smuggla med henne i takboxen, men ja.. jag vet inte.. det gick väl inte så bra. Båtresan går ut på att spela kort, äta och gå på taxen och dofta på parfymer. Bilresan hem är en hel evighet den med. Tycks aldrig ta slut. Jag mår dåligt som vanligt men fixar det som vanligt bra genom att stänga ögonen. När vi pausar i Vasa norpar jag åt mej framsätet och mår bättre. Jag kan till och med ha upp ögonen nästan hela vägen till bennäs.
Slutet gott allting gott.
Tack alla fina vänner. Ni e bäst, och jag gillar er av hela mitt hjärta i oändlighet.
(Pinsamt nog har jag tagit 3 bilder från resan. Jag lovar att sätta upp dem ALLA!)
Torsdag 24.6
Väckning 08.00. Det pirrar i magen. Idag är det äntligen dags för vår resa till Åland, Finlands stolthet. Eftersom vi har avfärd från Bennäs 13.00 hinner jag gott och väl och rullskida. Det känns lätt och armarna fungerar bra. Jag är stark. Finemang! Solen skiner både ute och inne. Dethär kan bara bli en bra dag!
Klockan närmar sig ett. Ciila kommer pressande efter mej med sin bil. I bilen sitter redan Ciilas pojkvän Alex som också ska med på resan, samt en broms som inte ska med på resan. Vi anländer till Bennäs. Ville och Jimmy är redan på plats. Kort därefter dyker Johanna och Kvääna upp i familjen Wärns automatväxlade bil. Den är silverfärgad. Vackert. Amanda och Anna kommer sist till Bennäs, men så bor de ju också i Purmo...
Vi packar in oss i bilarna. Ciila, Johanna, Alex och jag i Kväänas bil, med Kvääna som chaufför, och Amanda, Anna och Jimmy i Villes bil, med Ville som chaufför. Den Wärnska bilen tar täten. Förstås. Vid Kovijoki korsningen (typ) stannar den Bürgmeisterska bilen för att plocka upp Santero. Jag frågar Kvääna om vi inte också ska stanna så vi inte får så stort försprång. Han hävdar att Ville nog kör ikapp oss ändå. Jag tvivlar. Men jag har ju givetvis fel, men så är jag ju bara C-student.
Vår första paus sker vid Närpes. Alla är glada. Fortfarande. Jag köper en glass. Den var god, fastän jag inte egentligen tycker om glass. Inte så värst ialla fall. Hur som helst. Nästa stop är vid ABC vid Björneborg. Där väntar mat. Nam nam. Vi har lite bråttom och tynger i oss rätt så snabbt, handlar lite mat och bilfärden fortsätter ner till Åbo hamn. Ciila, Kvääna och Johanna drar Pleppo juttun. Jag beundrar insidan av mina ögonlock, för att stilla min åksjuka. Det går bra.
Vid hamnen står vi och väntar i en halv evighet. Men före det menade vår icke så jätte uppmärksamma chaufför, Wärn, göra oss till offer för en tågolycka. Turligt nog fanns Mycket Mera Maree till hans förfogande och upplyste honom om att tåget kommer och vi står mitt på tågbanan. Så vi överlever. Hur som haver. Båtresan är tröttsam. Vi kollar taxen och köper lite drickbart, vilket visar sig att vara lite för mycket. Men vid dethär laget är vi lyckligt omedvetna och vårt kommande öde.
6 timmar senare är vi på Åland. Hurraa! Äntligen. Vi väcker upp Säändi, som vi ska hälsa på. Hon kommer ut och vi kramas och har oss. Det är roligt att se henne igen. Det är ju trots allt 1½ vecka sedan hon lämnade Pedesöre. Eftersom klockan är 2 på natten dröjer vi inte vidare länge utan fortsätter till våra stugor. Alebo camping. Vi bor uppdelade i 2 stugor. Den Wärnska bilens passagerare i stuga 11 och den Bürgmeisterska bilens passagerare i stuga 12. God natt!
Fredag 25.6.
Jag vaknar först. Kvääna drar grova, långa stockar. Jag suckar och drar på mej träningskläderna och beger mej ut på morgon länk. Det är vackert utomhus. Solen skiner och värmer. Jag upptäcker rätt snabbt att långärmad träningströja inte kanske var det rätta klädvalet just idag, men det fick duga. Jag njuter av utsikten och undrar om jag drömmer. Det är så otroligt vackert. Havet, de små, gamla stugorna, klipporna, stranden, doften, fåglarna som kvittar. Och så jag. I svättiga träningskläder. Kan det bli bättre? Nej, knappast. Ungefär 20 minuter tar min länk.
När jag kommer tillbaka hör jag ett litet svagt "hej" från stuga nummer 12. Det är Amanda som är ute och känner på den friska luften. Amanda gör mej sällskap under stretchningsakten och starx därefter dyker en nyvaken Wärn upp. Han börjar koka gröt på årder av Johanna. Gröten skulle räcka åt 50 personer. Nu var vi ju då bara 5 personer i vår stuga, så.. jaa... det lämnade lite över kan man ju kanske säga. Resten av stugan vaknar också upp. Vi ställer oss för shopping samt träning för friidrottarna vid Mariehamn sportplan. Jag köper en lite längre topp. Den var randig. Sen blir det inhandling av mat. Vi cheijjer, Anna, Amanda, Johanna och jag tar den Wärnska bilen och hassar lite bensin. Vi kör till en stor supermarket, Spar, som liknar lite Erkin Halli. Vi handlar för 136 euro sammanlagt. Jag öppnar börsen. Vi åker tillbaka till stugorna. Nu ska vi fira midsommar. Och det gör vi! Vi börjar med att sola på en "ö". Det är varmt och skönt. Livet leker kan man lugnt sagt säga.
Alla duschar, tvättar håret och gör sig fina. Johanna gör fina lockar i mitt, Amandas, Santeros och sitt eget hår. Säändi dyker upp. Vi har bjudit henne på midsommarfirande. Generöst av oss. Jo jo. Grillen är igång, och salladen är färdig gjord. Pojkarna korkar sitt äckliga öl och njuter av stämningen Musiken är igång och jag dansar. Det är skönt. Det blir småningom dags för mat. Det mesta är rätt så svart, men väldigt gott. Allt smakar bra. Vi är hungriga. Och törstiga. Äter och dricker tills allt är slut. Vi hälsar lite på riksvenskarna som bor i stugan brevid oss. Det firar också midsommar. Sen beger vi oss till "diskot" vid receptionen. Det är nån slags transvestit som sjunger covers på gamla låtar. De flesta är bekanta Vi hoppar och dansar och sjunger med. Livet är lätt.
Efter nån timme med dans tar vi en paus och vilar vid stuga 12. Det är mysigt och trevligt. Amanda är otålig och vill dansa mera. Jag orkar inte. Vill pausa. Amanda ger sig till tåls. Ville lovar henne att vi ska dansa mera. Hon blir nöjd för stunden. Kvääna, Jimmy och Santero ger upp när vi, de hårdaste, går tillbaka till dansgolvet. Vi dansar en halvtimme, jag, Ville och Amanda. Sen tar transvestiten en paus. Ingen sång på typ 15 minuter. Vi går och gungar. Ville och jag gungar i samma gunga. Vi ser himlen. Och vi flyger. Sen börjar transvestiten sjunga igen. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka. Då möter vi Johanna och Simon. Johanna har tagit några glas och är med på noterna. Simon är trött efter resan från militären, men hänger på och det bli roligt. Vi dansar tills klockan är 4.
Sen går vi och sätter oss på en brygga. Tillsammans med tusentals myggor som äter upp oss. Villes öl tar slut och han springer efter mera. Och guess what, hittar tillbaka. Det är mysigt på bryggan. Vi diskuterar konstiga saker, och Ville envisas med att stiga ner i en båt. Idiot. Men vi lyckas locka upp honom därifrån. Johanna får den briljanta idén att vi ska förflytta oss till en annan plats. Vi är alla med på noteran men först måste vi gå efter mera kläder och mera att dricka. Tycker Ville, alltså.
Så tyst som möjligt försöker vi ta på oss mera kläder. Det går bra. Eller jaa, Ville pratar ovanligt högt och jag säger 1000 gånger åt honom att hålla käften eftersom att de andra sover. Men han lyder ju givetvis inte. Sen är det Johanna och Simon som envisas med att dra ut på tiden genom att ligga i sängen. Tillsist får vi med dem också. Så, fyra fulla människor, 2 kuddar, 1 flaska Salmiakki och 300 meter senare är vi frammer vid en fin klippa. Klockan är väl runt halv 5, så solen håller på att gå upp. Johanna och Simon försvinner in i skogen. Ville och jag lämnar ensamma på klippan Men vad gör det. Det blir ju... rätt så bra om man säger så. Inga bekymmer i sikte för tillfället. Bara glädje och lycka. Ända tills verkligheten kallar och jag, min trötta jäkel börjar gråta över nånting som jag inte minns längre. Ville, världens snällast människa ger mej en kram och tar mej i säng. Klockan är halv sju. Av olika orsaker sover jag inte vidare mycket den natten... morgonen. Men det gör ingenting. Jag är lycklig. Johanna och Simon dyker upp typ 20 minuter senare.
Lördag 26.6
Piss morgon (förmiddag). Piss dag. Och Piss kväll. Trött, tröttare, tröttast. Men som man bäddar får man ligga. Halv fyra mår jag lite bättre och känner mej lite piggare. Jag går ut till "ön" där de andra ligger och solar. Det är ganska skönt. Men lite mycket ljud. På kvällen badar vi bastu och simmar (läs: doppar) oss i havet som är iskallt. Det är skönt. Men bastun är allt som oftast för varm. Och jag är ingen vidare duktig bastubadare. Men det som sagt skönt ändå. Avslappnande. På kvällen grillar vi lite. Och det blir inte så sent. Jag somnar bums!
Söndag 27.6
Det känns bättre idag. Tröttheten är borta. Och jag känner mej glad. Jag är mej själv igen helt enkelt. Men förstås, det är sista dagen och vi ska ställa oss hemmåt genast på förmiddagen. Det är sorgligt. Vi packar ner alla saker i väskorna, städar stugan och äter morgonmål. Ciila, Kvääna och jag far och länkar. Det känns lätt och bra. Santero, Jimmy och Ville är också på länk, men de springer lite hårdare. Vi länkar i typ 35 minuter. Sen äter vi segt kött på restaurangen och efter det tar vi farväl av Säändi som vi sett allt för lite under vår resa. Det är sorgligt. Stackars lilla Säändi som lämnar kvar. Hon hör ju hemma hos oss. Jag funderar på att smuggla med henne i takboxen, men ja.. jag vet inte.. det gick väl inte så bra. Båtresan går ut på att spela kort, äta och gå på taxen och dofta på parfymer. Bilresan hem är en hel evighet den med. Tycks aldrig ta slut. Jag mår dåligt som vanligt men fixar det som vanligt bra genom att stänga ögonen. När vi pausar i Vasa norpar jag åt mej framsätet och mår bättre. Jag kan till och med ha upp ögonen nästan hela vägen till bennäs.
Slutet gott allting gott.
Tack alla fina vänner. Ni e bäst, och jag gillar er av hela mitt hjärta i oändlighet.
(Pinsamt nog har jag tagit 3 bilder från resan. Jag lovar att sätta upp dem ALLA!)
onsdag 23 juni 2010
Ett tips
www.kakkakaffe.com
Eva Ramstedt (Granqvist) från Molpe berättar om sitt vardagsliv med 2 små barn och allt vad det innebär. Intressant och läsvärt! Min favorit blogg!
Eva Ramstedt (Granqvist) från Molpe berättar om sitt vardagsliv med 2 små barn och allt vad det innebär. Intressant och läsvärt! Min favorit blogg!
tisdag 22 juni 2010
Aktiv bloggerska
... borde ju snart kunna börja tjäna pengar på mitt bloggande, så aktiv som jag har varit den senaste tiden. Till all lycka har jag för få läsare.
Idag är min blogg en trist vardagsblogg som handlar om allt från dispyter med mamma om vilka studentfoton som ska skickas ut, ögonbryn som borde plockas, muskler som borde stretchas, en rygg som borde ligga på spikmattan och diverse andra lyckliga saker.
På tal om lycka. Jag har länge vetat att jag har det bra. Jag är född i finland, får mat, kärlek och husrum av gulle mamma och gulle pappa. Det är liksom grund lycka. Nivå 1.
Tar man ett steg högre upp på trappstegen kommer man till nivå 2. Ett fritidsintresse. Som inte bara är ett fritidsintresse i sig utan också ger underbara sociala kontakter. Jag har ju min skidåkning som jag slutat med, men vem har sagt att man behöver sluta träna för det? Hur som helst, jag var på Brahe träningen idag, precis som alla andra tisdagar under min aktiva tid. Det gör mej lycklig. Jag mår bra. Det går lätt. Och tillsammans med den bästa tränaren och de bästa träningskompisarna flödar serotoninet och adrenalinet runt i min klena kropp och gör den stark som 7 hästar. Det är inte alla som har det så lyckligt.
Nivå 3. Jag blir tårögd av lycka. Jag har nämligen förmånen att befinna mej på nivå tre. Också. Jag säger det inte för att skryta. Tro inte det. För det vill jag inte. Men jag har faktiskt de allra bästa vännerna man kan ha. Och på torsdag ska vi till Åland och hälsa på vår stackars gulle Sandra som sliter hårt på sitt sommarjobb. Sandra: Det löser sig snart, vi kommer och räddar dej :D Ni e bäst, och jag gillar er av hela mitt hjärta i oändlighet. Tack för att ni gör mej till den jag är. :) Puss puss.
Förutom att tänka på lycka, har jag även varit ut och äta till Saigon med Määndi och Ciila :) Trevligt! Maten var god, och samtalen gemytliga. Kunde det bli bättre?
Sen har jag stört mej på mamma och varit och tränat. Säsongens andra föreningsträning. Det var roligt och gick bra och lätt. Nu blir det sängen med en bok.
Morgondagens planer: FRISSAN!! Äntligen mitt hår är dött av allt sparande till stundeten. Nu ska det BORT! Och så träning förstås. Och Zumba :) Hurraa!
Idag är min blogg en trist vardagsblogg som handlar om allt från dispyter med mamma om vilka studentfoton som ska skickas ut, ögonbryn som borde plockas, muskler som borde stretchas, en rygg som borde ligga på spikmattan och diverse andra lyckliga saker.
På tal om lycka. Jag har länge vetat att jag har det bra. Jag är född i finland, får mat, kärlek och husrum av gulle mamma och gulle pappa. Det är liksom grund lycka. Nivå 1.
Tar man ett steg högre upp på trappstegen kommer man till nivå 2. Ett fritidsintresse. Som inte bara är ett fritidsintresse i sig utan också ger underbara sociala kontakter. Jag har ju min skidåkning som jag slutat med, men vem har sagt att man behöver sluta träna för det? Hur som helst, jag var på Brahe träningen idag, precis som alla andra tisdagar under min aktiva tid. Det gör mej lycklig. Jag mår bra. Det går lätt. Och tillsammans med den bästa tränaren och de bästa träningskompisarna flödar serotoninet och adrenalinet runt i min klena kropp och gör den stark som 7 hästar. Det är inte alla som har det så lyckligt.
Nivå 3. Jag blir tårögd av lycka. Jag har nämligen förmånen att befinna mej på nivå tre. Också. Jag säger det inte för att skryta. Tro inte det. För det vill jag inte. Men jag har faktiskt de allra bästa vännerna man kan ha. Och på torsdag ska vi till Åland och hälsa på vår stackars gulle Sandra som sliter hårt på sitt sommarjobb. Sandra: Det löser sig snart, vi kommer och räddar dej :D Ni e bäst, och jag gillar er av hela mitt hjärta i oändlighet. Tack för att ni gör mej till den jag är. :) Puss puss.
Förutom att tänka på lycka, har jag även varit ut och äta till Saigon med Määndi och Ciila :) Trevligt! Maten var god, och samtalen gemytliga. Kunde det bli bättre?
Sen har jag stört mej på mamma och varit och tränat. Säsongens andra föreningsträning. Det var roligt och gick bra och lätt. Nu blir det sängen med en bok.
Morgondagens planer: FRISSAN!! Äntligen mitt hår är dött av allt sparande till stundeten. Nu ska det BORT! Och så träning förstås. Och Zumba :) Hurraa!
måndag 21 juni 2010
Bästa träningsfantaster!
Idag är min blogg en träningsblogg. Jag har för några dagar sedan köpt tidningen Runners och det finns en hel del intressant att läsa. Det som fångade mitt intresse, bland annat, var denna vibrationsplatta. Plattan i sig är ingen nyhet för mej. Den har funnits på det gym jag går till i en längre tid nu redan och jag brukar stå på den efter utförd träning för att skaka loss musklerna lite.
Vad jag däremot har varit olyckligt omedveten om är att man också kan utföra styrketräning på den. Detta testade jag idag på förmiddagen och det var verkligen ingen dum idé. Nedan följer lite intressant fakta om träning på en sånhär grej.
- Vid vibrationsträning tillförs kroppen acceleration, vilket är mer skonsamt för kroppens leder och senor.
- Genom vågor av energi sänds vibrationer genom kroppen, vilket skapar instabilitet. Eftersom kroppen eftersträvar stabilitet dras musklerna samman och slappnar av i samma hastighet som plattan vibrerar.
- Resultatet blir att ett stort antal muskelfibrer och muskelgrupper som annars är svåra att komma åt med konventionell styrketräning aktiveras, t.ex djupt liggand ryggmuskler.
- Kroppen belastas på högsta möjliga sätt utan stötar, hög belastning eller andra stressfaktorer.
- Det påstås vara en prefekt kompletterande träning för just löpare eftersom träningen stärker muskulaturen och därmed förebygger skador. Dessutom kan vibrationsträning bidra till att öka både steglängd och hastighet.
- En vältränad idrottare använder 70-80 % av sin muskelkapacitet - en motionslöpare något mindre.
- Med vibrationsträning kan man öka muskelmassan ytterligare eftersom 95-97 av musklerna arbetar reflexmässigt på den vibrerande plattan.
- Muskelstyrkan kan alltså utvecklas upp till 20-30 procentenheter mer än vid konventionell styrketräning.
Här är några exempel på de relativt många övningar man kan göra på en vibrationsplatta:
- Vibrationsplattan erbjuder ett hundratal olika styrkeövningar beroende på ditt mål med träning.
- Övningarna kan utföras statiskt (stillastående, t.ex plankan) eller dynamiskt (i rörelse, t.ex knäböj).
- Förespråkare hävdar att metoden kan ge dig en starkare kropp på så kort tid som 15-30 minuters träning 3 dagar i veckan.
"Båten" stärker mage och höftböjare. Även bra för balansen skulle jag vilja påstå, speciellt när underlaget vibrerar.
"Sidoplankan". För både sneda rygg och magmuskler. Samt också för den arm man lutar sig mot. En lättare variant är att stöda sig med rak arm istället för böjd arm som på bilden. Givetvis går det ju också bra att göra den vanliga traditionella plankan, dvs. stöda sig på båda armarna. Vill man göra Plankan ännu tyngre och svårare kan man låta fötterna stöda mot en gympaboll.
Därtill finns bla. armhävningar på plattan, knäböj, tålyft, ryggövning med eller utan boll... Låt fantasin flöda.
- Vibrationsplattan fungerar också utmärkt vid rehabträning.
- Vibrationernas muskelkontraherande effekt hjälper kroppen att bibehålla muskelmassan och den ökade blodcirkulationen ökar blodgenomströmningen i det skadade området, vilket påskyndar läkning.
- Denna form av rehabträning är speciellt bra vid knäproblem eftersom träningsformen stärker muskulaturen med minimal belastning på leder och ligament.
Efter träning:
- Att stretcha och massera stela och ömma muskler med vibrationer efter ett träningspass ger bra effekt eftersom stretchning och massage på plattan "förlänger" musklerna och får bort mjölksyra.
- Tack vare muskelkontraktionerna pumpas blod in i de minsta blodkärlen - upp till 50 gånger/ sekund. På så sätt försvinner slaggprodukter fortare ur musklerna och cellförnyelsen påskyndas.
Dessutom:
- Vibrationsträning minskar stresshormonet kortisol och ökar "glädjehormonet" serotonin.
- Dessutom tillväxthormonerna HGH, IGF-1 och testosteron i större omfattning än vid traditionell styrketräning.
- Dessa hormoner är viktiga bla. för uppbyggnaden av muskler och för reparation och förnyelse av cellerna.
Att tänka på:
- Det är lätt att bli övertränad med vibrationsplattan eftersom en så stor del av musklerna aktiveras.
Källa: Runners nr 5 juni 2010.
Mycket effektiv och tung styrketräning. Men eftersom att den är lite annorlunda blir den också rolig. Det är värt att pröva den. Alla blir kanske inte förtjusta just för att det är så tungt, men man ska komma ihåg att de flesta övningarna går att göra lättare. Lägg knäna i vid armpress, planka.. osv. Och en annan sak: Träning GER färdighet! =)
söndag 20 juni 2010
If only you could see the way you shine
... sjöng Agnes Carlsson och Björn Skifs i kyrkan under vigseln åt brudparet. Mycket stämningsfullt, men om jag måste gnälla så hade jag gärna sett att de valt en annan sångare än Björn Skifs. Enligt mej är han ingen sångare. Men själva sången var fin och det märktes av orden att den var specialskriven för just detta historiska tillfället.
Klänningen, som är designad av Pär Engsheden, framifrån och bakifrån. Den är extremt snygg runt halsen/axlarna. Diademet som hon bär, bars också av Drottning Silvia samt av kungens 2 systrar Prinssesan Birgitta och Prinsessan Désirée när de gifte sig, lär ska vara en gåva från Napoleon till sin hustru Josephine.
Här är Victorias klänning. Ett 5 meters långt släp, som hette duga. I brudbuketten hittas en blandning av traditionella svenska sommarblommor samt några mer exotiska. Jag nämner bara några, dvs. de som är bekanta för mej; konvalj, pion, rosor, och en massa andra fina blommor som jag absolut inte minns. Det jag vet är att samtliga blommor var vita. Mycket fin bukett. Speciellt om man jämför med vad Norges kronprinsessa Mette-Marit hade när hon gifte sig. Katastrof!
Och här har vi, i något mindre bildstorlek, Prinsessan Marie av Danmarks brudklänning när hon gifte sig i Maj 2008 med Danmarks prins Joachim. Mycket vacker och stilren!
Hur som helst. Vigseln var hur fin som helst. Victoria sken som en sol och ingen kunde undgå hur lycklig hon var. Hon var verkligen vacker. Och klänningen! My good! Av alla kungliga bröllop under 2000-talet var nog Victorias klänning bland de allra finaste. Prinsessan Marie av Danmark (gift med prins Joachim) ligger nog också högt i kurs, men banne mej om inte Victorias var lite mer stilfull. Jag var lite rädd att hon skulle ha en klänning likt Silvia hade när hon gifte sig, dvs. lite väl påklädd, men hon gjorde det ända rätta och valde att visa axel/arm/ryggpartit. Hurra!
Klänningen, som är designad av Pär Engsheden, framifrån och bakifrån. Den är extremt snygg runt halsen/axlarna. Diademet som hon bär, bars också av Drottning Silvia samt av kungens 2 systrar Prinssesan Birgitta och Prinsessan Désirée när de gifte sig, lär ska vara en gåva från Napoleon till sin hustru Josephine.
Här är Victorias klänning. Ett 5 meters långt släp, som hette duga. I brudbuketten hittas en blandning av traditionella svenska sommarblommor samt några mer exotiska. Jag nämner bara några, dvs. de som är bekanta för mej; konvalj, pion, rosor, och en massa andra fina blommor som jag absolut inte minns. Det jag vet är att samtliga blommor var vita. Mycket fin bukett. Speciellt om man jämför med vad Norges kronprinsessa Mette-Marit hade när hon gifte sig. Katastrof!
Och här har vi, i något mindre bildstorlek, Prinsessan Marie av Danmarks brudklänning när hon gifte sig i Maj 2008 med Danmarks prins Joachim. Mycket vacker och stilren!
Såhär såg Kronprinsessan Mette-Marits bukett ut när hon gifte sig med Norges Kronprins Haakon 25 augusti 2001. Den ser ju ut som en gammal smutsig trasa. Usch!
Familje bilden. Prins Daniels föräldrar till höger. Olle och Eva Westling.
Och nu, klänningarna:
Här har vi Prinsessan Märta-Louise av Norge med maken Ari Behn. Hennes klänning toppar (kanske inte helt oväntat) min lista på de allra finaste klänningarna på bröllopet.
Nummer 2 och 3. Drottning Silvia var så stilig och vacker i sin klänning. De matchande smyckena och diademet gjorde inte saken sämre. Ett klokt val av Drottningen! Prinsessan Madeleine hade toppat listan om det inte vore för fjäderkreationen på kjolen. Den blåa färgen passar utmärkt till Prinsessans hudfärg som hon jobbat på under tiden hon var och "vilade upp sig" i USA efter uppbrytningen med Jonas Bergström. Men så var hon ju också vacker som aldrig förr.
Norskt igen. På plats nummer 4, Norges Kronprinsessa Mette-Marit. Fantastiskt vacker klänning på en vacker prinsessa, som gjort en om möjligt ännu mer sagolik resa än Prins Daniel. Från att vara på det alla lägsta bottnet bland knark och dåliga människor träffar hon Kronprins Haakon av Norge och gifter sig. Saga blir verklighet också i Norge.
Huvudperson nummer två: Prins Daniel. Den nybakade Prinsen skötte sig suveränt. Han var mycket stilig och sken av lycka precis som Kronprinsessan. Han grät på vigseln = ett stort plus. Vad är väl bättre än män som vågar visa känslor!? Hur som helst. Hans tal, som han höll senare på middagen, till sin "Princess of my heart" som han så kärleksfullt kallade Kronprinsessan var otroligt vackert och full av värme.
Anländer till Storkyrkan i Stockholm som Olof Daniel Westling och kommer ut en timme senare som Hans Kungliga Höghet Prins Daniel av Sverige, Hertige av Västergötland. I samma stund som han svarade "Ja" blev han dessutom riddare av Serafimerorden, som är den högsta svenska utmärkelsen man kan få. Här sitter han i kortegen som ska ta de nygifta runt den 7 km långa rutten i Stockholm.
Ett fyrfaldigt leve för brudparet; De leve Hipp, hipp hurraa, hurraa, hurraa, hurraaaa!
Det var den bröllopsbloggen. Nu återgår blogglivet till det normal. =)
fredag 18 juni 2010
Bröllopsyra
För det första. Det är en stor dag idag. Fammo och faffa har varit gifta i 55 år. Det är deras bröllopsdag idag. Jag har som enda varelse hittills kommit ihåg dem och gratulerat. Dom blev glada och meddelade att "dehär lever vi läng på". Det var en bra sak! Hoppas de lever åtminstone 5 år till så de får fira 60 års jubileum Sku va coolt. Fast nog får dom gärna leva längre än 5 år. Typ för mej får dom fast leva 55 år till. Jag skulle inte klaga liksom.
En klasskompis till mej gifter sig idag. Vi gick på samma klass i lågstadiet, skvallrade, pratade skit om andra, och valde samma färger på tyget på handarbete. Åtminstone under den dagen när Ciila var sjuk och vi var bästisar. Hur som helst. Det känns konstigt. Gifta sig!?? Nu??? Jisses. Blir man gift nångång får man väl vara nöjd. Sisådär om 60 år, eller så...
Och jag kan ju inte låta bli. Imorgon gifter ju sig Kronprinsessan Victoria. Hallelujah. Det ser jag SÅ framemot, ifall att nån har råkat undgå det. Men mer än så tänker jag inte skriva idag. Det får räcka.
Har tränat för tionde dagen irad idag. Var på en cykel+löp+spenst hopp träning 1½ timme. Det var trevligt. Imorgon, på den stora dagen, väntar vila (eftersom det kan bli lite problematiskt att få in en träning när jag faktiskt ska se på TV hela halva dagen) och på söndag planerar jag att gå på gym. Det är så roligt att träna igen. Inga måsten, bara för skojs skull. För att bli lycklig liksom. Och det är så härligt så jag nästan är rädd att jag en dag ska vakna upp med världens motivations brist och bara HATA träning. Trodde aldrig jag skulle få uppleva denhär trevliga känsla igen. Jag har ju faktiskt lidit av extrem motivationsbrist det senaste året. Men det redde upp sig när jag gjorde det ända rätta; Var på resa med de bästa och gav blanka f a n i allt vad träning hette. Även om jag nu faktiskt var på morgon länkar... men det var ju bara skönt liksom..
Oj oj. Nu ska jag fara till stan och lösa in några hundra euro på mitt konto. Heheheheheh €€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€
nörd.
En klasskompis till mej gifter sig idag. Vi gick på samma klass i lågstadiet, skvallrade, pratade skit om andra, och valde samma färger på tyget på handarbete. Åtminstone under den dagen när Ciila var sjuk och vi var bästisar. Hur som helst. Det känns konstigt. Gifta sig!?? Nu??? Jisses. Blir man gift nångång får man väl vara nöjd. Sisådär om 60 år, eller så...
Och jag kan ju inte låta bli. Imorgon gifter ju sig Kronprinsessan Victoria. Hallelujah. Det ser jag SÅ framemot, ifall att nån har råkat undgå det. Men mer än så tänker jag inte skriva idag. Det får räcka.
Har tränat för tionde dagen irad idag. Var på en cykel+löp+spenst hopp träning 1½ timme. Det var trevligt. Imorgon, på den stora dagen, väntar vila (eftersom det kan bli lite problematiskt att få in en träning när jag faktiskt ska se på TV hela halva dagen) och på söndag planerar jag att gå på gym. Det är så roligt att träna igen. Inga måsten, bara för skojs skull. För att bli lycklig liksom. Och det är så härligt så jag nästan är rädd att jag en dag ska vakna upp med världens motivations brist och bara HATA träning. Trodde aldrig jag skulle få uppleva denhär trevliga känsla igen. Jag har ju faktiskt lidit av extrem motivationsbrist det senaste året. Men det redde upp sig när jag gjorde det ända rätta; Var på resa med de bästa och gav blanka f a n i allt vad träning hette. Även om jag nu faktiskt var på morgon länkar... men det var ju bara skönt liksom..
Oj oj. Nu ska jag fara till stan och lösa in några hundra euro på mitt konto. Heheheheheh €€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€€
nörd.
torsdag 17 juni 2010
Resultat
Efter mycket om och men och funderande hit och dit huruvida jag ser konstig ut eller inte eller bara lagom konstig ut eller bara helt naturligt konstig ut eller om min mun är sned eller inte eller om det är snyggt eller konstigt att inte hela mössa syns eller om det gör något att pannluggen är lite rufsig av vinden, har jag äntligen tagit beslut om vilka foton jag ska ha som "tack-kort".
Vilket kort är bäst?
_________________________
Igår var jag och zumbade med Johanna och tusen myggor till ytteresse. Det var angenämt. Kanske inte fullt så angenämt som hon som drog Zumban tyckte, men tillräckligt för att det är värt att fara fler gånger.
Idag har jag rullskidat till Larsmo. Det var skönt. Sen har jag bara legat och latat mej på balkongen och läst en bok, Linas kvällsbok som ungefär handlar om hur man fejkar orgasmer så man kan åka hem med tians buss, ljuger för att verka coolare och passa in i gänget, bryta sig lös, och ha en kille men egentligen vara kär i en annan. Passar bra för oss som ännu tror att vi är 15 år. Super!
Först tyckte jag att bilden var fin. Sen när jag kollade närmare tyckte jag att jag såg ganska konstig ut. Min mun har fel i hovo. Men det har den ju alltid haft. Dessutom syntes inte hela mössan. Men sen när jag tänkte lite mer djupt och kom fram till att vem tusan bryr sig i om min mun är sed eller rak eller krokig eller om mössan syns eller inte. Folk vet ändå hur jag ser ut. Och det är ändå bara mamma och pappa som tycker jag är söt, så vad spelar det för roll, egentligen :)
Denhär bilden tycker jag om för att ljuset är så fint. Bakgrunden är så härlig. Så om man fokuserar på det kan man liksom inbilla sig att motivet också är vackert. Men jag ser lite högfärdig ut, med näsan i vädret. Fast å andra sidan har jag ju faktiskt tagit studenten.. är det inte liksom tillåtet att vara högfärdig då?!
Alltså jag vet inte. Ena stunden tycker jag det är en bra bild. Andra stunden tycker jag jag ser hemsk ut. Dessutom blåser det så hårt att pannluggen far all världens vägar. Men mina bröst ser ju stora ut, och det gillar nog alla 60+ grannar jag isåfall skickar kortet åt. Fast det förstås, det är något som gör att jag ändå tycker det är en bra bild.
Vilket kort är bäst?
_________________________
Igår var jag och zumbade med Johanna och tusen myggor till ytteresse. Det var angenämt. Kanske inte fullt så angenämt som hon som drog Zumban tyckte, men tillräckligt för att det är värt att fara fler gånger.
Idag har jag rullskidat till Larsmo. Det var skönt. Sen har jag bara legat och latat mej på balkongen och läst en bok, Linas kvällsbok som ungefär handlar om hur man fejkar orgasmer så man kan åka hem med tians buss, ljuger för att verka coolare och passa in i gänget, bryta sig lös, och ha en kille men egentligen vara kär i en annan. Passar bra för oss som ännu tror att vi är 15 år. Super!
tisdag 15 juni 2010
.... Alejandro!
Skidåkning när det är som bäst i Finland
Jovars, det knallar och går. Har inlett rullskidsäsongen idag. Och trots att jag så högfärdigt avfärdade den klassiska stilen var det just den stilen som fick öppna säsongen. Snopet! Hur som helst. Det var roligt och jag kände mej lycklig. Plötsligt kom jag på varför jag tränat för skidåkning i typ 5-6 år. Samtidigt kom jag också på varför jag bestämde mej för att "sluta". Vad nu det sen betyder att "sluta".. Det har jag nog inte bestämt än. Jag kommer i alla fall att ha jäkligt sjuka armmuskler imorgon!'
Kronprinsessbröllopet närmar sig med storm steg! Det är som på julafton för en royaldiggare. Nej, det är om möjligt ännu bättre! Program på TV om de kungliga avlöser varandra och skvallertidningarna har bråda dagar - vilket inte gör mej något. Det senast som "läckt" ut är att Hennes Kungliga Höghet inte kommer att ha brudtärnor på sin vigsel utan endast brudnäbbar. Ojoj, så spännande. Varje liten, liten detalj skapar stora rubriker. Det är hårt att vara royalist!
Daniels titel från och med lördag kommer ju som bekant att vara Hans Kungliga Höghet Prins Daniel, Hertig av Västergötland. Awesome! Hans historia kommer att gå till historien. Det är en nutida saga om den enkla Svennen som drömmer om en NHL- karriär som barn och växer upp, grundar ett gym och vinner Kronprinsessans hjärta. Det är underbart. Länge leve folket!
TV4 har sändning från klockan 08.58-01.30 på lördag. Hela dagen. Det är galet. Mina ögon kommer att vara fyrkantiga när den dagen är över. Hihi, jag tror jag gallrar bort nånting ;)
Den första bilden på Victoria och Daniel. För 8 år sedan.. 12.07.2002
7 år senare, 24.02.2009 sitter de i förlovningssoffan i prinsessan Sibyllas (Kungens mamma) våning på slottet. Deras kärlek är accepterad och godkänd och äntligen får de lov att gifta sig! Hipp hurraa! Länge leve kärleken! =)
GodNatt !
måndag 14 juni 2010
... but I just can't live like this anymore...
Hej, ni e snygg!
Sådär annars har jag tagit kopior på mina betyg. Nu är det bara att skicka in dem och hoppas på det bästa. Jag måste erkänna att jag är lite nervös. Sku ju vara helt OK att få ett jakande svar från nån skola. Men att vad gör nu de om ja lämnar hem ett år eller två!? Det finns ju så mycket annat jag skulle kunna göra.. Typ ligga på soffan och bli fet. Awesome!
.... and I know that you may love me...
Kommer just från en länk med Hanna. Vi sprang pinsamt sakta och hade pinsamt höga pulsar. Men det var nog för våra livliga diskussioner. Det bra att ha något att skylla på! O, ja!
Hur som haver var det trevligt! Mycket!
Gårkvällen spenderades vid Amandas i Överpurmo. Hade det inte varit för att det typ är 80 km fram och tillbaka hade det varit riktigt trevligt. Men suck alltså, den långa vägen drar verkligen ner på poängerna för Purmo! Men annars var det som sagt trevligt. Mycket!
Idag fick jag resultaten från högskoleprovet. Det har varit ute på vift, så jag fick ringa till Umeå för att rätta till problemet. Men nu är alltså pappret i trygga händer. För väl!
Och det var allt för denhär gången!
Kronprinsessbröllopet: 5 dagar, 1 timme, 21 minuter och 40 sekunder kvar!
Hurra :)
Hur som haver var det trevligt! Mycket!
Gårkvällen spenderades vid Amandas i Överpurmo. Hade det inte varit för att det typ är 80 km fram och tillbaka hade det varit riktigt trevligt. Men suck alltså, den långa vägen drar verkligen ner på poängerna för Purmo! Men annars var det som sagt trevligt. Mycket!
Idag fick jag resultaten från högskoleprovet. Det har varit ute på vift, så jag fick ringa till Umeå för att rätta till problemet. Men nu är alltså pappret i trygga händer. För väl!
Och det var allt för denhär gången!
Kronprinsessbröllopet: 5 dagar, 1 timme, 21 minuter och 40 sekunder kvar!
Hurra :)
söndag 13 juni 2010
I know that we are young....
Jimmys och mitt bröllopsfoto. I vårt förhållande är det
kvinnan som har makten!
Idag blir nog en tråkig dag, men vad gör det. Jag ska iallafall testa mitt nya pulsbälte. Überspännade! Och imorgon ska jag nog göra premier på rullskidorna. Tror jag skeitar helar sommaren. Klassiska rullskidor - stick och brinn! Finns ju inga "måsten" nu mer. Men vi får se hur det blir.
Pusshej! Ps. Visst har ja helt sairas siisti blogg!? =)
lördag 12 juni 2010
Oh, like it, like it
Äntligen! Äntligen! Helvetet har frusit till is. Människorna kan flyga. Det växer pengar på träden. Finland vinner flest medaljer i OS i friidrott. Och blogspot fixar ny design! Otroligt!
Gårkvällen var lugn och skön i det mytomspunna Ezze. O, ja. Vi hade picknick i lusthuset. Det var lustigt. Så lustigt att jag fick kramp i magmusklerna mellan skrattattckerna. Awesome.
Alla som e nåt var där. Ja, alla utom Säändi och Määndi. Dom hade annat för sig. Ville var hes och hade mörk röst för en gång skull. Grattis. Jimmy matchade fagert sin röda t-skjorta med sin rådande hudfärg. Santero hade ny telefon och skickade tomma meddelande bara för skoj skull. SFI står för notan. Lyckligt! Kvääna hoppade runt i lusthuset så det nästan gick sönder. Suck.. Och Johanna... ja, Johanna stod för underhållningen. En lyckad kväll med andra ord!
Dagen hittills har varit lycklig. Ett effektivt träningspass på gymmet i 1½ timme, vilket också var nytt PB i timmträning den senaste tiden. Det hela avlöstes med att hämta pulsbältet från Mattson. Och halleluja, jag fick ett helt NYTT bälte. Gratis! Grattis!
Socialisering ikväll?
Tack för uppvaktningen på min studentdag!
torsdag 10 juni 2010
Det var en glädjens dag
Den dag vi tog studenten.
Det var fest. Alla var fina. Vi njöt. Det var vår dag. Bara vår dag. Det har tagit en stund för mej att förstå att jag har tagit studenten. Att jag aldrig mer ska till Pedersöre Gymnasium. Att jag knappt kommer att se mina föredetta klasskompisar som jag känt sedan barnsben. En flicka har varit i samma grupp som mej sedan kyrkekan. Det är lite sorgligt i sig. Alla lärare har varit bra, trots att jag nog inte alltid gillat dem. Men det är ju inte slutet på allt. Det är början på det nya också. Men det nya är skrämmande..
Studentfotnen har blivit tagna. Det är inte alla som kan säga att Finlands bästa 3000 meters löperska har fotat ens studentfoton. Coolt! Har inte sett dem än, men jag tror de blev ganska ok.
Har varit två dagar i Hesa. Inträdestest till Arcada på Idrott&hälsopromotion linjen. Det gick hyfsat. En del missar förstås, men överlag hyfsat. Det var roligt att åka spårvagn. Det var roligt att gå på Stadium. Det var roligt att ha pengar att röra sig med. Tack Pedersöre Gymnasie för de 2 par träningsbyxorna jag köpte för era pengar. Har ännu 40 euro kvar. Prövade ett par gråa Björn Borg tyg skor, som va SÅ snygga, men lite för obekväma :( Dit hade nog de resterande 40 euron farit om de bara passat. Nåja. :)
Tågresan var jobbig och det var skönt att komma hem.
Nu har jag sommarlov - på riktigt!
Det var fest. Alla var fina. Vi njöt. Det var vår dag. Bara vår dag. Det har tagit en stund för mej att förstå att jag har tagit studenten. Att jag aldrig mer ska till Pedersöre Gymnasium. Att jag knappt kommer att se mina föredetta klasskompisar som jag känt sedan barnsben. En flicka har varit i samma grupp som mej sedan kyrkekan. Det är lite sorgligt i sig. Alla lärare har varit bra, trots att jag nog inte alltid gillat dem. Men det är ju inte slutet på allt. Det är början på det nya också. Men det nya är skrämmande..
Studentfotnen har blivit tagna. Det är inte alla som kan säga att Finlands bästa 3000 meters löperska har fotat ens studentfoton. Coolt! Har inte sett dem än, men jag tror de blev ganska ok.
Har varit två dagar i Hesa. Inträdestest till Arcada på Idrott&hälsopromotion linjen. Det gick hyfsat. En del missar förstås, men överlag hyfsat. Det var roligt att åka spårvagn. Det var roligt att gå på Stadium. Det var roligt att ha pengar att röra sig med. Tack Pedersöre Gymnasie för de 2 par träningsbyxorna jag köpte för era pengar. Har ännu 40 euro kvar. Prövade ett par gråa Björn Borg tyg skor, som va SÅ snygga, men lite för obekväma :( Dit hade nog de resterande 40 euron farit om de bara passat. Nåja. :)
Tågresan var jobbig och det var skönt att komma hem.
Nu har jag sommarlov - på riktigt!
söndag 6 juni 2010
Vikmans och mitt tal. Som, om jag får skryta, var super!
Bästa fetspublik
När vi började gymnasiet trodde vi vår sista stund var kommen. Framför oss såg vi högar papper, läxböcker, underkända prov, deadlines, stränga lärare, sömnbrist, stress, sänkta vitsord,... Dystert nog var det inte vidare långt från sanningen. Den första perioden slet vi som djur för att klara av provdagarna. Vi grät, svettades och var illamående vid det första provtillfället, som ironiskt nog var hälsolära och handlade bla. om välmående och förbyggande av stress.
Senare under året kom vi turligt nog på knepet med en lyckad skolgång också i gymnasiet. Vi lärde oss relativt snabbt att läxläsning var fett överskattat. Istället fanns plötsligt mer tid över för vår nye vän, facebook. Till proven panikläste vi max 2 dagar på förhand, med om det var finska läste vi inte alls för då va det lönlöst. Därtill lärde vi oss också att använde kopieringsapparaten vilket gav oss en oändlig glädje när vi fritt och obegränsat kunde kopiera varandras inlämningsuppgifter. Åtminståne tills recessionen drabbade skolan...
Med hälsa som profilering har PG gjort allt i sin makt för att ge oss möjlighet att förbättra vår häsla både psykiskt och fysiskt. Vi flickor har fått chansen att delta i ett DISA-projekt som haft för avsikt att lära oss hur man hanterar stress på bästa sätt. Någon motsvarande grupp har inte funnits för pojkar. Det har också funnits ordnade träningstillfällen för de vanligaste idrottsgrenarna såsom fotboll, ishockey, volleyboll och innebandy. Därtill fanns också en grupp för skolans mest vältränade idrottselever, Intensiven, som har letts av Martin Ahlskog.
Under våra tre år har vi varit på en del resor - både kort och lite längre. Vi mjukstartade med en liten dagsutflykt till Vasa där vi besökte ett par skolor. När vi blev äldre fick vi besöka Åbo och Helsingfors. Då blev det livat. Lärarna gjorde ett klokt beslut när de valde att bo på ett annat hotell än oss. Under årskurs 2 gavs och möjligheten till att göra minnesvärda resor till Kenya, Polen, Tyskland och Schweiz.
I Augusti 2009 packade nästan hela årskursen sina resväskor och åkte på ABI-resa till Kos. Under en veckas tid levde vi på nätterna och sov på dagarna. Det var roligt. Vi testade på Greklands mat- och vätskekultur och vi fick dessutom med oss fina minnen mellan minnesluckorna, men det är en helt annan historia!
Idag har vi nått vårt mål. Vi har gjort alla studiebesök, vi har tagit alla klassfoton, vi har haft alla biologi, finska, matte kurser och vi har skrivit alla studentexamensprov och dessutom blivit godkända. Det är en glädjens dag. En dag som vi sent kommer att glömma. Det har varit en bra tid i en bra skola, men nu väntar nya utmaningar och nya erfarenheter.
Avslutningsvis vill vi än en gång tacka hela lärarkåren och framför allt våra grupphandledare Roger Eriksson och Peter Warg.
Trevlig sommar!
När vi började gymnasiet trodde vi vår sista stund var kommen. Framför oss såg vi högar papper, läxböcker, underkända prov, deadlines, stränga lärare, sömnbrist, stress, sänkta vitsord,... Dystert nog var det inte vidare långt från sanningen. Den första perioden slet vi som djur för att klara av provdagarna. Vi grät, svettades och var illamående vid det första provtillfället, som ironiskt nog var hälsolära och handlade bla. om välmående och förbyggande av stress.
Senare under året kom vi turligt nog på knepet med en lyckad skolgång också i gymnasiet. Vi lärde oss relativt snabbt att läxläsning var fett överskattat. Istället fanns plötsligt mer tid över för vår nye vän, facebook. Till proven panikläste vi max 2 dagar på förhand, med om det var finska läste vi inte alls för då va det lönlöst. Därtill lärde vi oss också att använde kopieringsapparaten vilket gav oss en oändlig glädje när vi fritt och obegränsat kunde kopiera varandras inlämningsuppgifter. Åtminståne tills recessionen drabbade skolan...
Med hälsa som profilering har PG gjort allt i sin makt för att ge oss möjlighet att förbättra vår häsla både psykiskt och fysiskt. Vi flickor har fått chansen att delta i ett DISA-projekt som haft för avsikt att lära oss hur man hanterar stress på bästa sätt. Någon motsvarande grupp har inte funnits för pojkar. Det har också funnits ordnade träningstillfällen för de vanligaste idrottsgrenarna såsom fotboll, ishockey, volleyboll och innebandy. Därtill fanns också en grupp för skolans mest vältränade idrottselever, Intensiven, som har letts av Martin Ahlskog.
Under våra tre år har vi varit på en del resor - både kort och lite längre. Vi mjukstartade med en liten dagsutflykt till Vasa där vi besökte ett par skolor. När vi blev äldre fick vi besöka Åbo och Helsingfors. Då blev det livat. Lärarna gjorde ett klokt beslut när de valde att bo på ett annat hotell än oss. Under årskurs 2 gavs och möjligheten till att göra minnesvärda resor till Kenya, Polen, Tyskland och Schweiz.
I Augusti 2009 packade nästan hela årskursen sina resväskor och åkte på ABI-resa till Kos. Under en veckas tid levde vi på nätterna och sov på dagarna. Det var roligt. Vi testade på Greklands mat- och vätskekultur och vi fick dessutom med oss fina minnen mellan minnesluckorna, men det är en helt annan historia!
Idag har vi nått vårt mål. Vi har gjort alla studiebesök, vi har tagit alla klassfoton, vi har haft alla biologi, finska, matte kurser och vi har skrivit alla studentexamensprov och dessutom blivit godkända. Det är en glädjens dag. En dag som vi sent kommer att glömma. Det har varit en bra tid i en bra skola, men nu väntar nya utmaningar och nya erfarenheter.
Avslutningsvis vill vi än en gång tacka hela lärarkåren och framför allt våra grupphandledare Roger Eriksson och Peter Warg.
Trevlig sommar!
fredag 4 juni 2010
Inga stormar än i detta hus
Festförberedelserna går som smort. Det sista ätbara fixas nu som bäst. Jag har just fyllt gräddtårtan och dekorerat med chokladlöv. Den blev fin, men jag vill nog inte äta av den. Jag tror jag föredrar den rosa prinsesstårtan som vi var efter idag. Helt jätte fin. Ni skulle se den! Och jordgubbstårtan. Den är minst lika fin.
Jag har lackat tånaglarna. För första gången på gud vet när. Jag ska lacka naglarna ochså, men först ska jag bedda rena sängkläder. Ska bli skönt att gå och sova. Är helt slut. Det är tungt att fixa och trixa en hel dag. Pappa har varit ute på gården och fixat sedan klockan 7 imorse. Han kom in för en stund sedan och var lagom pigg. Men vår gård är finare än aldrig förr. Den är sannerligen festredo!
Jag ser fram emot morgondagen!
För imorgon blir jag student!
Hurra!
Jag har lackat tånaglarna. För första gången på gud vet när. Jag ska lacka naglarna ochså, men först ska jag bedda rena sängkläder. Ska bli skönt att gå och sova. Är helt slut. Det är tungt att fixa och trixa en hel dag. Pappa har varit ute på gården och fixat sedan klockan 7 imorse. Han kom in för en stund sedan och var lagom pigg. Men vår gård är finare än aldrig förr. Den är sannerligen festredo!
Jag ser fram emot morgondagen!
För imorgon blir jag student!
Hurra!
Närkkä
Jag är nervös för en massa saker imorgon. Jag är nervös för dimissionen. Jag är nervös för att falla eller snubbla i mina egna fötter. Jag är nervös för att göra fel. Jag är nervös för att jag är rädd att jag kommer att gråta. Jag är nervös för att stamma då jag ska prata. Jag är nervös för om jag överhuvudtaget hinner itid till dimissionen då jag har frissa tid först 09.30. Jag är nervös för festen här hemma sen på dagen. Jag är nervös för att det inte ska komma folk alls. Jag är nervös för att det ska komma mer folk än vi räknat med. Jag är nervös för att folket som kommer ska fråga pinsamma frågor som jag inte vill svara på. Jag är nervös för kvällen. Jag kommer säkert att göra bort mej nångång under dagen. Det är bara att inse. Det är så mycket som kan gå fel.
Fast egentligen ser jag nog fram emot allt. Men ändå.
Fast egentligen ser jag nog fram emot allt. Men ändå.
tisdag 1 juni 2010
THIS IS IT
Det är ungefär 2 år och 10 månader sedan jag började gymnasiet. Då var jag en liten, blyg tjej med noll självförtroende. Jag gjorde, tänkte och tyckte precis som alla andra. Jag var osocial och rädd för allt annat än träningen som var vid sidan om märkeskläder min ända trygghet. Jag var ingenting. Jag tog mej igenom det första gymnasieåret tack vare Saga.
Det andra läsåret löste de flesta av mina problem. Framförallt fick jag bättre kontakt med mina gamla kompisar som jag "tappat kontakten" med under nian. Plötsligt kändes livet mycket enklare. Jag skrattade för att det var roligt och jag tyckte det var ett rent nöje att leva. (Inte för att jag inte hade tyckt det tidigare.. men ibland har man sämre perioder..). Jag kände mej liksom utvald. Och omtyckt. Och inte någon som bara hängde med utan som också bidrog med något. I träningsdagboken syns detta också mycket tydligt. Träningarna gick bättre än någonsin och jag gick framåt hela tiden. Motivationen var på topp.
Det tredje läsåret var det bästa läsåret. Det var också det kortaste och mest givande. Jag tror inte jag har haft så roligt under något läsår som under detta. Men det är ju lätt att säga när det är så nära inpå. Om 20 år kanske jag kommer på att årskurs 5 var höjden av lycka. Hur som helst. Jag hade nog inte trivts så bra i Pedersöre Gymnasium om det inte hade varit för de bästa av vänner som någonsin funnits. Jag kan inte skriva eller säga det nog. Ni är det bästa som finns och det bästa i hela världen. Jag tror nog ni vet vem ni är. Tack vare er har mitt självförtroende växt med hästlängder. Jag menar, på ettan hade jag nog aldrig dansat poledancing inför hela skolan och visat trosorna. Om nu det kallas bra självförtroende.
Om 4 dagar får jag vita mössan. Det hårda arbetet är slutfört och jag har nått mitt mål. Eller egentligen är det ju bara ett delmål. Nu börjar ju det värsta. De tunga studierna vill säga. Jag går ut som en Meikäläinen med medelmåttiga betyg;
E - Modersmålet
M - Hälsolära
M - Religion
C - Psykologi :(
B - Engelska, lång lärokurs
B - Finska, lång lärokurs
Men jag är nöjd. Det ända som irriterar är psyckan. Hade jag bara fått ett poäng till hade det blivit ett M. Vilket hade gjort mej till M-student. Nu blev jag bara C-student. Men vackert så.
På lördag ska bli den bästa dagen på länge. Hoppas på sol!
Det andra läsåret löste de flesta av mina problem. Framförallt fick jag bättre kontakt med mina gamla kompisar som jag "tappat kontakten" med under nian. Plötsligt kändes livet mycket enklare. Jag skrattade för att det var roligt och jag tyckte det var ett rent nöje att leva. (Inte för att jag inte hade tyckt det tidigare.. men ibland har man sämre perioder..). Jag kände mej liksom utvald. Och omtyckt. Och inte någon som bara hängde med utan som också bidrog med något. I träningsdagboken syns detta också mycket tydligt. Träningarna gick bättre än någonsin och jag gick framåt hela tiden. Motivationen var på topp.
Det tredje läsåret var det bästa läsåret. Det var också det kortaste och mest givande. Jag tror inte jag har haft så roligt under något läsår som under detta. Men det är ju lätt att säga när det är så nära inpå. Om 20 år kanske jag kommer på att årskurs 5 var höjden av lycka. Hur som helst. Jag hade nog inte trivts så bra i Pedersöre Gymnasium om det inte hade varit för de bästa av vänner som någonsin funnits. Jag kan inte skriva eller säga det nog. Ni är det bästa som finns och det bästa i hela världen. Jag tror nog ni vet vem ni är. Tack vare er har mitt självförtroende växt med hästlängder. Jag menar, på ettan hade jag nog aldrig dansat poledancing inför hela skolan och visat trosorna. Om nu det kallas bra självförtroende.
Om 4 dagar får jag vita mössan. Det hårda arbetet är slutfört och jag har nått mitt mål. Eller egentligen är det ju bara ett delmål. Nu börjar ju det värsta. De tunga studierna vill säga. Jag går ut som en Meikäläinen med medelmåttiga betyg;
E - Modersmålet
M - Hälsolära
M - Religion
C - Psykologi :(
B - Engelska, lång lärokurs
B - Finska, lång lärokurs
Men jag är nöjd. Det ända som irriterar är psyckan. Hade jag bara fått ett poäng till hade det blivit ett M. Vilket hade gjort mej till M-student. Nu blev jag bara C-student. Men vackert så.
På lördag ska bli den bästa dagen på länge. Hoppas på sol!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)