Åland, baby!

Man måst höra på denhär låten om man menar läsa dehär inlägge! Ps. Det blir nog ett låååångt inlägg.

Torsdag 24.6
Väckning 08.00. Det pirrar i magen. Idag är det äntligen dags för vår resa till Åland, Finlands stolthet. Eftersom vi har avfärd från Bennäs 13.00 hinner jag gott och väl och rullskida. Det känns lätt och armarna fungerar bra. Jag är stark. Finemang! Solen skiner både ute och inne. Dethär kan bara bli en bra dag!

Klockan närmar sig ett. Ciila kommer pressande efter mej med sin bil. I bilen sitter redan Ciilas pojkvän Alex som också ska med på resan, samt en broms som inte ska med på resan. Vi anländer till Bennäs. Ville och Jimmy är redan på plats. Kort därefter dyker Johanna och Kvääna upp i familjen Wärns automatväxlade bil. Den är silverfärgad. Vackert. Amanda och Anna kommer sist till Bennäs, men så bor de ju också i Purmo...

Vi packar in oss i bilarna. Ciila, Johanna, Alex och jag i Kväänas bil, med Kvääna som chaufför, och Amanda, Anna och Jimmy i Villes bil, med Ville som chaufför. Den Wärnska bilen tar täten. Förstås. Vid Kovijoki korsningen (typ) stannar den Bürgmeisterska bilen för att plocka upp Santero. Jag frågar Kvääna om vi inte också ska stanna så vi inte får så stort försprång. Han hävdar att Ville nog kör ikapp oss ändå. Jag tvivlar. Men jag har ju givetvis fel, men så är jag ju bara C-student.

Vår första paus sker vid Närpes. Alla är glada. Fortfarande. Jag köper en glass. Den var god, fastän jag inte egentligen tycker om glass. Inte så värst ialla fall. Hur som helst. Nästa stop är vid ABC vid Björneborg. Där väntar mat. Nam nam. Vi har lite bråttom och tynger i oss rätt så snabbt, handlar lite mat och bilfärden fortsätter ner till Åbo hamn. Ciila, Kvääna och Johanna drar Pleppo juttun. Jag beundrar insidan av mina ögonlock, för att stilla min åksjuka. Det går bra.

Vid hamnen står vi och väntar i en halv evighet. Men före det menade vår icke så jätte uppmärksamma chaufför, Wärn, göra oss till offer för en tågolycka. Turligt nog fanns Mycket Mera Maree till hans förfogande och upplyste honom om att tåget kommer och vi står mitt på tågbanan. Så vi överlever. Hur som haver. Båtresan är tröttsam. Vi kollar taxen och köper lite drickbart, vilket visar sig att vara lite för mycket. Men vid dethär laget är vi lyckligt omedvetna och vårt kommande öde.

6 timmar senare är vi på Åland. Hurraa! Äntligen. Vi väcker upp Säändi, som vi ska hälsa på. Hon kommer ut och vi kramas och har oss. Det är roligt att se henne igen. Det är ju trots allt 1½ vecka sedan hon lämnade Pedesöre. Eftersom klockan är 2 på natten dröjer vi inte vidare länge utan fortsätter till våra stugor. Alebo camping. Vi bor uppdelade i 2 stugor. Den Wärnska bilens passagerare i stuga 11 och den Bürgmeisterska bilens passagerare i stuga 12. God natt!

Fredag 25.6.
Jag vaknar först. Kvääna drar grova, långa stockar. Jag suckar och drar på mej träningskläderna och beger mej ut på morgon länk. Det är vackert utomhus. Solen skiner och värmer. Jag upptäcker rätt snabbt att långärmad träningströja inte kanske var det rätta klädvalet just idag, men det fick duga. Jag njuter av utsikten och undrar om jag drömmer. Det är så otroligt vackert. Havet, de små, gamla stugorna, klipporna, stranden, doften, fåglarna som kvittar. Och så jag. I svättiga träningskläder. Kan det bli bättre? Nej, knappast. Ungefär 20 minuter tar min länk.

När jag kommer tillbaka hör jag ett litet svagt "hej" från stuga nummer 12. Det är Amanda som är ute och känner på den friska luften. Amanda gör mej sällskap under stretchningsakten och starx därefter dyker en nyvaken Wärn upp. Han börjar koka gröt på årder av Johanna. Gröten skulle räcka åt 50 personer. Nu var vi ju då bara 5 personer i vår stuga, så.. jaa... det lämnade lite över kan man ju kanske säga. Resten av stugan vaknar också upp. Vi ställer oss för shopping samt träning för friidrottarna vid Mariehamn sportplan. Jag köper en lite längre topp. Den var randig. Sen blir det inhandling av mat. Vi cheijjer, Anna, Amanda, Johanna och jag tar den Wärnska bilen och hassar lite bensin. Vi kör till en stor supermarket, Spar, som liknar lite Erkin Halli. Vi handlar för 136 euro sammanlagt. Jag öppnar börsen. Vi åker tillbaka till stugorna. Nu ska vi fira midsommar. Och det gör vi! Vi börjar med att sola på en "ö". Det är varmt och skönt. Livet leker kan man lugnt sagt säga.

Alla duschar, tvättar håret och gör sig fina. Johanna gör fina lockar i mitt, Amandas, Santeros och sitt eget hår. Säändi dyker upp. Vi har bjudit henne på midsommarfirande. Generöst av oss. Jo jo. Grillen är igång, och salladen är färdig gjord. Pojkarna korkar sitt äckliga öl och njuter av stämningen Musiken är igång och jag dansar. Det är skönt. Det blir småningom dags för mat. Det mesta är rätt så svart, men väldigt gott. Allt smakar bra. Vi är hungriga. Och törstiga. Äter och dricker tills allt är slut. Vi hälsar lite på riksvenskarna som bor i stugan brevid oss. Det firar också midsommar. Sen beger vi oss till "diskot" vid receptionen. Det är nån slags transvestit som sjunger covers på gamla låtar. De flesta är bekanta Vi hoppar och dansar och sjunger med. Livet är lätt.

Efter nån timme med dans tar vi en paus och vilar vid stuga 12. Det är mysigt och trevligt. Amanda är otålig och vill dansa mera. Jag orkar inte. Vill pausa. Amanda ger sig till tåls. Ville lovar henne att vi ska dansa mera. Hon blir nöjd för stunden. Kvääna, Jimmy och Santero ger upp när vi, de hårdaste, går tillbaka till dansgolvet. Vi dansar en halvtimme, jag, Ville och Amanda. Sen tar transvestiten en paus. Ingen sång på typ 15 minuter. Vi går och gungar. Ville och jag gungar i samma gunga. Vi ser himlen. Och vi flyger. Sen börjar transvestiten sjunga igen. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka. Då möter vi Johanna och Simon. Johanna har tagit några glas och är med på noterna. Simon är trött efter resan från militären, men hänger på och det bli roligt. Vi dansar tills klockan är 4.

Sen går vi och sätter oss på en brygga. Tillsammans med tusentals myggor som äter upp oss. Villes öl tar slut och han springer efter mera. Och guess what, hittar tillbaka. Det är mysigt på bryggan. Vi diskuterar konstiga saker, och Ville envisas med att stiga ner i en båt. Idiot. Men vi lyckas locka upp honom därifrån. Johanna får den briljanta idén att vi ska förflytta oss till en annan plats. Vi är alla med på noteran men först måste vi gå efter mera kläder och mera att dricka. Tycker Ville, alltså.

Så tyst som möjligt försöker vi ta på oss mera kläder. Det går bra. Eller jaa, Ville pratar ovanligt högt och jag säger 1000 gånger åt honom att hålla käften eftersom att de andra sover. Men han lyder ju givetvis inte. Sen är det Johanna och Simon som envisas med att dra ut på tiden genom att ligga i sängen. Tillsist får vi med dem också. Så, fyra fulla människor, 2 kuddar, 1 flaska Salmiakki och 300 meter senare är vi frammer vid en fin klippa. Klockan är väl runt halv 5, så solen håller på att gå upp. Johanna och Simon försvinner in i skogen. Ville och jag lämnar ensamma på klippan Men vad gör det. Det blir ju... rätt så bra om man säger så. Inga bekymmer i sikte för tillfället. Bara glädje och lycka. Ända tills verkligheten kallar och jag, min trötta jäkel börjar gråta över nånting som jag inte minns längre. Ville, världens snällast människa ger mej en kram och tar mej i säng. Klockan är halv sju. Av olika orsaker sover jag inte vidare mycket den natten... morgonen. Men det gör ingenting. Jag är lycklig. Johanna och Simon dyker upp typ 20 minuter senare.

Lördag 26.6
Piss morgon (förmiddag). Piss dag. Och Piss kväll. Trött, tröttare, tröttast. Men som man bäddar får man ligga. Halv fyra mår jag lite bättre och känner mej lite piggare. Jag går ut till "ön" där de andra ligger och solar. Det är ganska skönt. Men lite mycket ljud. På kvällen badar vi bastu och simmar (läs: doppar) oss i havet som är iskallt. Det är skönt. Men bastun är allt som oftast för varm. Och jag är ingen vidare duktig bastubadare. Men det som sagt skönt ändå. Avslappnande. På kvällen grillar vi lite. Och det blir inte så sent. Jag somnar bums!

Söndag 27.6
Det känns bättre idag. Tröttheten är borta. Och jag känner mej glad. Jag är mej själv igen helt enkelt. Men förstås, det är sista dagen och vi ska ställa oss hemmåt genast på förmiddagen. Det är sorgligt. Vi packar ner alla saker i väskorna, städar stugan och äter morgonmål. Ciila, Kvääna och jag far och länkar. Det känns lätt och bra. Santero, Jimmy och Ville är också på länk, men de springer lite hårdare. Vi länkar i typ 35 minuter. Sen äter vi segt kött på restaurangen och efter det tar vi farväl av Säändi som vi sett allt för lite under vår resa. Det är sorgligt. Stackars lilla Säändi som lämnar kvar. Hon hör ju hemma hos oss. Jag funderar på att smuggla med henne i takboxen, men ja.. jag vet inte.. det gick väl inte så bra. Båtresan går ut på att spela kort, äta och gå på taxen och dofta på parfymer. Bilresan hem är en hel evighet den med. Tycks aldrig ta slut. Jag mår dåligt som vanligt men fixar det som vanligt bra genom att stänga ögonen. När vi pausar i Vasa norpar jag åt mej framsätet och mår bättre. Jag kan till och med ha upp ögonen nästan hela vägen till bennäs.

Slutet gott allting gott.
Tack alla fina vänner. Ni e bäst, och jag gillar er av hela mitt hjärta i oändlighet.

(Pinsamt nog har jag tagit 3 bilder från resan. Jag lovar att sätta upp dem ALLA!)