Snart är det jul

Och jag önskar mej en ny pulsklocka. Fram om allt annat. Den jag har nu, den duger inte. Man kan inte ens göra intervallträning. Alltså, jo man kan nog göra men man kan inte ta tiden för de olika dragen. Extremt frustrerande. Hur kunde jag vara så dum och slarvig att jag glömde min fina blåa trogna underbara vän i ett omklädningsrum. Det finns inga ord för hur slarvig man kan vara. Jag kommer aldrig att förlåta mej själv. Detta elende får jag leva med för resten av mitt liv. Och sorgligt nog har det just börjat.. Smärtan blir låååång.

Nåja, nu överdriver jag väl lite. Men jag trodde faktiskt inte att man kunde sakna något materiellt. Men jo, det kan man. Tydligen..

Nåja. Ikväll ska Caro och jag och se på när Ida dansar under inspelningen av Dance. Det ska blir roligt och spännande. En ny upplevelse för mej. Har aldrig varit i en tv studio. Spännande. Hejja Ida! :)

Måste man klä på sig?

Klockan är halv fyra och jag har fortfarande inte klätt på mig. Igår var jag överaktiv och skröt över allt jag hunnit med. Idag är jag underaktiv och tänker faktiskt inte alls skryta värst mycket över det. Men dagens planer är iaf:

1. Träna. Nånslags löpning blir det. (Som vanligt)
2. Klippa naglarna
3. Göra klart hemtenten i anatomi

Japp, och något annat lär jag nog inte hinna med i denhär takten.

Och nästa vecka kommer Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel till Helsingfors och jag sitter fast på föreläsning :( Suck.. jag borde nästan skolka.

Fredagsmys

 Det har väl hänt en del sen i måndags. I Onsdags t.ex. umgicks jag med några vänner från klassen; Caro, Tarja och Mirre. Mirre hade brått till träningarna och stannade tyvärr bara över en pizza. Vi andra fortsatte hela kvällen och natten. Det slutade med att jag fick nattgäster. Awesome!

På torsdag jag var jag ledig. Jag råkade gå ett varv inne vid Indiska och råkade köpa en lila tunika. Jag tyckte jag var värd det! Nåja. Sen gjorde jag inte vidare mycket den dagen. Lite träning och sånt..

Och idag. Städade genast från morgonen. Tvättmaskinen igång, dammsugning, sängklädsbyten och rengöring av båda wc. Sen mötte jag Pernilla vi tågstationen och vi for till Siltamäki där vi skulle spela frisbeegolf. Det var rätt så roligt. Men ja, inget man kanske behöver göra flera gånger i veckan.. men nångång. Min talang var måttlig. Nu ikväll har jag bakat bullar. Dom blev mmmm, så goda!

Caro, finfina Caro.

Och Tarja, finfina Tarja

Drink ala Tarja

Mina finfina bullar!

Jo, förresten fick jag en TREvlig trea i Anatomitenten. Vackert så! God natt!

Måndag förmiddag

Oh, dessa ljuva måndagsmornar. Typ. Jag börjar först 12.15 idag. Skönt. Vi börjar med ny period och förutom Motoriska aktivitetskursen som fortsätter kommer vi också att ha Motoriks inlärning, utveckling och kontroll samt Svenska: idrott. Så det blir verkligen idrott denna period. Men vad gör det.

Idag har jag redan hunnit vara ett varv till Tölö bibban. Jag lämnade in lite böcker och lånade nya. 2 skolböcker och en bok som jag ska läsa bara för att ha en orsak att inte läsa skolböckerna. Det är väldigt viktigt att man ser till att man har något annat att läsa än de..

Har sett en dokumentär om denna makalösa människa. Nu ska jag läsa boken. Hoppas den är lika bra som dokumentären!

I am not a robot

Hurra. Anatomi tenten är äntligen över. Mitt liv har återupptagits. Jag började det nya livet med att sova. I 2 timmar. Hur som helst. Det finns inte mycket att berätta. Jag hoppas bara att jag klarade det så jag inte behöver på någon omtent. Men om det blir så så får jag väl leva med det.

  Här är mina pojkvänner som jag hittade i mitt album:



Den trevliga tiden när man blev student...



....fyllde aderton...



....och höll tal!



Årets bästa inlägg

Åh. Jag har läst igenom några inlägg från i somras. Jag hittade det som handlade om Stafettkarnevalen 2010. Och fastän året inte riktigt är slut ännu kan jag redan nu kora det till Årets blogginlägg 2010. Du kan återuppleva det HÄR.

Jaja. Biomekaniken är äntligen över. Jag är väl inte super nöjd över min prestation, men jag är godkänd. Hurra. Anatomi tent nu då bara. Och jag säger som jag brukar: GIV MIG STYRKA! Måste fortsätta läsa...

Jo, förresten

Några nya bloggar i bloggspalten för den intresserade!

VR in my heart forever

Jaja, nu är jag tillbaka i Hufvudstaden. Precis som vanligt var tåget försenat med 14 minuter. Otroligt nog körde dom ikapp den försenade tiden. Min tågbiljett blev inte stämplat på tåget. Konduktören gick bara förbi mej. Jag utropade ett svagt och ynkligt Hallå som jag knappt hörde själv och fnissade lite för mig själv inombords. Jaja. Man kan alltså åka utan biljett från Bennäs till Helsinki om man vill. Men jag skulle aldrig våga. Förövrigt satt jag brevid en gubbe som hade världens otäckaste andedräkt. Jag höll andan varje gång han andades genom munnen.

Helgen har spenderats i goda vänners sällskap. Idolkväll i Sandsund på fredag och plättkalas i Jeppis på lördag med Manda, Kvääna och Ville. På söndag tog jag en promenad med Sattu. Världens finaste Sattu.

Denna vecka är en tent vecka. GIV MIG STYRKA!

Giv mig SEMESTER

Det finns så mycket som är så mycket roligare än Anatomi läsning... tom. att fota sig själv...

Hujeda Mej

Klockan är kriminellt lite och jag har redan klarat av Intensiven. Den var rolig och trevlig. Och det var nästan som förr. Nu när dagen ännu är ung ska jag läsa på Anatomi <3 ... suck. Jaja, men det går faktiskt ganska bra.

Människan ur ett livscykelperspektiv

Ett utdrag ur min inlämningstext om mitt liv:

Min nuvarande vänkrets kallas för Sekten. Den består av Finlands bästa 3000 meter hinder löperska, ett par junnu - FM medaljörer på 800, 400 och 100 meter, en blivande dagistant, en som säger allt som andra bara tänker, en som vet allt och så jag - en före detta skidåkare som egentligen borde satsa helhjärtat på löpning.

Nåja, när vi umgås är det ingen som går säker. Vi kan ha lugna hemma kvällar med chips och godis eller helvilda utekvällar med lite för mycket sprit. Ibland beger vi oss på resor. I somras besökte vi Finlands stolthet - Åland. Där firade vi midsommar och njöt av livet som verkligen visade sig från sin allra bästa sida.
Jag anser att alla människor borde få tillhöra en Sekt med underbara människor. En sekt som sprider glädje i vardagen och gör en lycklig. Jag vet inte varför jag av alla människor på jorden har haft en sån himla tur, men jag klagar inte. I förrgår bjöd jag t.ex. delar av den på muffins för att visa min uppskattning.



Förövrigt hamnade jag på något konstigt sätt i Sandsund. Det var inte planerat och det var inte meningen. Men livet blir ju inte riktit som man tänkt sig. Oftast blir det mycket bättre. Tågresan gick bra men älskade Pendolino för 31 euro var bara försenat med freaking 24 minuter. Precis vad jag hade önskat. Nåja. Hem kom jag och Moderkakan och Faderkexet blev väldigt glada och överraskade. Jag hade nämligen "glömt" att berätta att jag var påväg hem. Hihi. Det var roligt. Helsingfors får lida av min frånvaro i hela 6 dagar.

Nu väntar sängen. Och förhoppningsvis behöver jag inte vakna av att någon borrar eller slipar något klockan 7 på morgonen.

Jag tänder ett ljus för dej, moffa

Det är redan sex år sedan mamma kom hem från jobbet och berättade att moffa hade dött. Det var soligt och jag minns att jag log. Jag vet inte varför. Det kom kanske som en lättnad. Äntligen fick han frid. Inget mer lidande. Jag tror inte jag grät förän begravningen. Skumt.

Ett dåligt webbcams foto... Men det är ett ljus. Som brinner.

Detta inlägg är tillägnat:

Min studiekompis. Caro. Hon är en glädjespridare. Hennes blotta närvaro gör en på bra humör. Tack för att du gjorde mej glad idag. Jag log på spåran hem, och jag ler nu. Tackar så hjärtligt! :)

Varför har jag bott 600 meter ifrån dej i hela mitt liv men aldrig känt dej? Varför har vi gått i samma skola i nie år men aldrig sett varann. Nåja. Arcada förenade oss tillslut. Vilken tur :)

Och se bara på denna bild. Visst blir man bara glad!? :)

10.10.10

Detta har hänt denna helg:



Lördag. Manda å Jimppa vi Johannas. Fiilisen på topp!

Poserar vänligt för kameran

Värdinnan och dennas BFF

Hej, vi e snygg, e du?

Jaja, sådär myki tycker Määndi om mej....

Tumme upp för vinkväll

Lunch i Tölö.

Varax-arbeitan

Påväg till Suomenlinna. Hej, Tarja!

Jo, Suomenlinna.. som sagt

Johanna å Määndi gillar båtturer!

På Suomenlinna bor människor IRL!

Ett random vackert kärlekspar på den långa lyckliga vägen genom livet... typ

Kyrkan vid Suomenlinna

Jojo, så är det faktiskt, berättar guiden Johanna... och Kvääna vill bara vara med på bild.

Look at my horse, my horse is amazing, sjöng Määndi

:)

Fint bland löven, tyckte Kvääna och Johanna

Vackert.

Och mina tre vackra praliner ;)

Fula fåglar

Prima ballerina

Määndi myser med födelsedagsbarnet.

Och Säändi nöjd efter den goda kinuskitårtan som Jimppa gjort!

Däremellan har vi också hunnit ha tortilla/taco kväll, varit ute på stan och ätit godis. Kvääna och Manda åker hem idag, men först ska vi besöka Säändi. Det blir nog trevligt.

Förövrigt har jag ungefär 40 minuter på mig att duscha och diska innan jag borde vara klar. Lycka till!

Och det är torsdag

Dessa choklad muffins med nougatglasyr står och väntar på Österbottningar i ett kylskåp någonstans i Tölö. Ser dom inte läckra ut. Jag har gjort dom alldeles själv och snabbt gick det.

Skolan från 09.15 - 14.30. Anatomi föreläsning och basgrupp träff. Självstudier med Pernilla och ett S-market besök. Mot 16-tiden förflyttar vi oss till Märsky. Carro gör oss sällskap. Vi ska hydrospinna. Det kostar bara 9 euro. För 45 minuter. Oja, förmånligt och bra. Det bränner i quadricepsen men trots det flåsar jag knappt alls. Helt värt att pröva att cykla i vattnet, men jaa.. tveksamt om man behöver pröva det två gånger.

Imorgon skola 12.30 - 14.00. Inte illa. Och sen kommer Määndi å Kvääna! :)

Va e de för en dag?

E de en vanlig dag? Nej, de e ingen vanlig dag för de e Emmas födelsedag. Hurra, Hurra, Hurra!

=)

Och den nya designen blev ju höstig och fin!

Skola från 09.30-11.30. Det är så det ska vara. Jag hade tänkt använda min lediga eftermiddag till skolarbeten. Nu har jag istället suttit och kämpat med designen, dataproffs som jag är..

Hur som. Solen fortsätter le över Helsingfors. Allt är frid och fröjd. Men Hanna är sjuk. Vilket är kanska konstigt. Jag menar det borde vara jag som är sjuk. Men icke denna höst tydligen. Jaja. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen Det är så dags nu..

Och glädjande nyheter: Som om det inte räckte med att Bästa Määndi kommer på fredag. Igår blev det dessutom klart att också Bästa Kvääna kommer! Hurra. Livet ler, och jag ler tillbaka. Välkommen till huvudstaden, vänner!

Nöjda efter tortillas.

Run For Your Life!

http://bloggpriset.ylebloggen.fi/nomineringar/
Vem ska få det finlandssvenksa bloggpriset 2010?

Jag har själv nominerat 2 bloggar som verkligen är värda priset. Gör det du med!

--------------

Jaja, plötsligt händer det. Min bloggmotivation går från noll till hundra och jag uppdaterar min andra blogg för dagen. Skumt. Hur som. Jag var på min sjuhundratjugoandra länk i hufvudstaden denna underbara oktober tisdag och stötte på med en manlig löpare medans jag väntade på att slippa över den evigt traffikerade Mannerheimvägen (suck..). När ljuset äntligen slog om till grönt fick han ett litet försprång eftersom jag stod och dagdrömde om landet där pengar växer på träden, som vanligt. Jag insåg att han sprang rätt så hårt men bestämde mej för att han så fan heller skulle springa undan mej (hittills har ingen sprungit undan mej här i stadin). Han tog 1 steg när jag tog 17 och han var grymt spenstig och hoppade mer uppåt än vad han sprang frammåt. Sen blev det ändå så att jag insåg att han inte alls sprang så himla hårt och jag kunde faktist springa mycket hårdare vilket jag också gjorde. Och samtidigt satte jag nytt personligt rekord runt Tölöviken. 10 minuter. Blankt.

Mina fina rosa Asics länkkare är så gått som ursprugna. Vilket betyder att jag borde köpa nya. Vilket ger mej en enorm lust att byta märke för en gångs skull och testa Nike. Men vi får se.

Och så blev det oktober

Taskig uppdatering alltså!

Igår när jag satt på spåran, som i sig inte är något ovanligt, steg en gubbe i 60 års åldern på vid Linnanmäki. Han var skäggig och lagom alkoholpåverkad. Han sökte genast ögonkontakt med mej. Härregud. Jag vrider förgäves på huvudet. Vill inte titta. Men tillsist blir det liksom oundvikligt. Jag tittar in i universums blåaste ögon och troligen också universums mest orakade ansikte. Fastän han är ett spurgo hinner jag någonstans ändå tänka att han ser ut som en gullig gammal Jultomte som förvirrat sig på höstrean.
 Jag ser att han öppnar munnen. Tänker att han ska väl fråga om jag möjligtvis hade lust att ta en sup ur hans Finlandia flaska för att fira att det faktist är måndag eftermiddag. Det hade ju varit ett rysligt frästande erbjudande. Anyway. Ur käften på spurgot kommer istället: Huomenta Punahilkka. Jag blir chockad. Så chockad att jag är påvippen att kläcka ur mej Huomenta iso paha susi. Men min hjärna vaknar till liv i sista sekund och den inser att det nog hade varit ett inbjudande till en fortsatt konversation vilket var det sista jag ville. Så jag nöjde mej med att dra på munnen och sedan kolla åt alla andra håll än åt hans håll.
 Sånt händer bara i Hesa.

Annars har det väl inte hänt något nämnvärt. Jag försöker skaffa nya batteri till min kamera så jag kan piffa upp bloggen lite i detta dystra oktoberväder.. som nog faktist är ganska soligt!



Och på fredag kommer bästa Manda. Hurra :)