Och så blev det oktober

Taskig uppdatering alltså!

Igår när jag satt på spåran, som i sig inte är något ovanligt, steg en gubbe i 60 års åldern på vid Linnanmäki. Han var skäggig och lagom alkoholpåverkad. Han sökte genast ögonkontakt med mej. Härregud. Jag vrider förgäves på huvudet. Vill inte titta. Men tillsist blir det liksom oundvikligt. Jag tittar in i universums blåaste ögon och troligen också universums mest orakade ansikte. Fastän han är ett spurgo hinner jag någonstans ändå tänka att han ser ut som en gullig gammal Jultomte som förvirrat sig på höstrean.
 Jag ser att han öppnar munnen. Tänker att han ska väl fråga om jag möjligtvis hade lust att ta en sup ur hans Finlandia flaska för att fira att det faktist är måndag eftermiddag. Det hade ju varit ett rysligt frästande erbjudande. Anyway. Ur käften på spurgot kommer istället: Huomenta Punahilkka. Jag blir chockad. Så chockad att jag är påvippen att kläcka ur mej Huomenta iso paha susi. Men min hjärna vaknar till liv i sista sekund och den inser att det nog hade varit ett inbjudande till en fortsatt konversation vilket var det sista jag ville. Så jag nöjde mej med att dra på munnen och sedan kolla åt alla andra håll än åt hans håll.
 Sånt händer bara i Hesa.

Annars har det väl inte hänt något nämnvärt. Jag försöker skaffa nya batteri till min kamera så jag kan piffa upp bloggen lite i detta dystra oktoberväder.. som nog faktist är ganska soligt!



Och på fredag kommer bästa Manda. Hurra :)