måndag 11 oktober 2010

Jag tänder ett ljus för dej, moffa

Det är redan sex år sedan mamma kom hem från jobbet och berättade att moffa hade dött. Det var soligt och jag minns att jag log. Jag vet inte varför. Det kom kanske som en lättnad. Äntligen fick han frid. Inget mer lidande. Jag tror inte jag grät förän begravningen. Skumt.




Ett dåligt webbcams foto... Men det är ett ljus. Som brinner.

1 kommentar:

  1. Hej

    Läste om din "Moffa". Sorg behöver inte betyda tårar. Sorg kan finnas i olika varianter. För mig när min morfar dog var det lugn som kom....givetvis var man ledsen men ett lugn och inre tysthet kom inom mig.....
    Har varit med om en massa dödsfall och i alla fall har sorgen visat sig olika...så det är inget fel om man ler eller inte gråter...man sörjer på sitt vis.

    SvaraRadera