Människan ur ett livscykelperspektiv

Ett utdrag ur min inlämningstext om mitt liv:

Min nuvarande vänkrets kallas för Sekten. Den består av Finlands bästa 3000 meter hinder löperska, ett par junnu - FM medaljörer på 800, 400 och 100 meter, en blivande dagistant, en som säger allt som andra bara tänker, en som vet allt och så jag - en före detta skidåkare som egentligen borde satsa helhjärtat på löpning.

Nåja, när vi umgås är det ingen som går säker. Vi kan ha lugna hemma kvällar med chips och godis eller helvilda utekvällar med lite för mycket sprit. Ibland beger vi oss på resor. I somras besökte vi Finlands stolthet - Åland. Där firade vi midsommar och njöt av livet som verkligen visade sig från sin allra bästa sida.
Jag anser att alla människor borde få tillhöra en Sekt med underbara människor. En sekt som sprider glädje i vardagen och gör en lycklig. Jag vet inte varför jag av alla människor på jorden har haft en sån himla tur, men jag klagar inte. I förrgår bjöd jag t.ex. delar av den på muffins för att visa min uppskattning.



Förövrigt hamnade jag på något konstigt sätt i Sandsund. Det var inte planerat och det var inte meningen. Men livet blir ju inte riktit som man tänkt sig. Oftast blir det mycket bättre. Tågresan gick bra men älskade Pendolino för 31 euro var bara försenat med freaking 24 minuter. Precis vad jag hade önskat. Nåja. Hem kom jag och Moderkakan och Faderkexet blev väldigt glada och överraskade. Jag hade nämligen "glömt" att berätta att jag var påväg hem. Hihi. Det var roligt. Helsingfors får lida av min frånvaro i hela 6 dagar.

Nu väntar sängen. Och förhoppningsvis behöver jag inte vakna av att någon borrar eller slipar något klockan 7 på morgonen.