Leidon

... på allt. På mej själv, på att vara sjuk, att ja int har stått på skidor på nästan en månad nu för att ja vari sjuk, för att alla muskler förtvinar när ja int använder dem, för att konditionen far, för att ja int äter nånting knappt, för att alla mina planer och allt hopp ja had på denhär säsongen int kommer att bli till nånting. För att ingenting blir nångång som ja planera de. För att ja int e bra på nånting. För att ja blir så deprimerad av att int få röra på mej. Osv...

Men nu kanske det ändå håller på att bli lite bättre. Testade febern och det visade 36,7. Lägsta temperaturen jag haft på 11 dagar. Int rokot he. Men jag vågar ändå inte hoppas. Brukar ju stiga till kvällarna. Igår hade jag 36,9 på dagen men 37,2 på kvällen. Min normala temperatur ligger väl på 36,6 så 36,7 är ju riktigt nära. Kanske, kanske håller det på att bli bättre.

Om jag har 36,7 ikväll också ska jag gå ut. Om jag då bara ska gå runt kvarteret typ 600 meter, kommer jag att vara världens lyckligaste människa. Få mera energi och bli gladare. Det tar på humöret att inte göra nånting. Speciellt när man är van att göra nånting. Det här är inget liv jag klarar av särskilt bra. Det går bra i max en vecka. Men nu har jag varit sjuk sen 9.2. Nästan en månad. Det är lite väl länge.

Jo, dessutom. Matvraket Mari som alltid är hungrig har ju inte ens lite matlust. Jag har knappt ätit något på 11 dagar. Sånt som normalt är gott har ingen smak för tillfället. Det är deprimerande det också.

Och något KLL i helgen får jag glömma helt. Så himla tråkigt. Hade varit så kul att få vara med på ett FM iår iaf. Men men.... vad ska man säga.. jag är ju van, så vad spelar det för roll..

Jamen nu ska jag sluta att tycka synd om mej själv. Livet är hårt. Och jag har ju nog det ganska bra egentligen