Måndag 5 maj

Vaknade vid åtta. Steg upp och började genast baka semlor. Detta är ingen vana jag har på måndagsmornar, men nu skulle jag på frukost till My tillsammans med Emma och då hade jag lovat att baka semlor. Hade aldrig sagt något om nybakta semlor, men tänkte att en överraskning skulle vara på sin plats. Efter att ha bott med Emma i 2 år, vet hon nog att jag inte är någon morgonmänniska, så överraskade blev dom nog! Det var en trevlig frukost. Hade inte träffat varken My eller Emma på ett par veckor.

Sen gick jag till tåget.. Det var åter dags för jobb. Otroligt vad man kan vänja sig vid att vara ledig. Måndagar innebär alltid extrem ljudnivå på eftis. Och man skriker själv så mycket att man inte orkar höra sin egen röst mera när jobbdagen är slut. Vilket jag ändå var tvungen att göra när jag skulle fortsätta jobba på Arbis. Tog tåget ända in till stan, var ju vrålhungrig och eftersom det var min sista Arbis bestämde jag mig för att idag tänker jag minsann inte äta någon Unicafe mat. Så jag gick till en kinesisk snabbmatsrestaurang nere i Forums fettgryta. Åt en buffet som jag betalade knappa 2 euro mer för än vad unicafematen kostar när man inte har studiekortet ikraft. Det var sjukt gott, och min vana trogen åt jag lite för mycket för vad som anses som hälsosamt. Ingen vidare god uppladdning för jumppa. Dessutom blir man himla törstig av maten. Men det var det värt.

Trappade in till Arbis för allra sista gången. Planerade program till mina båda kurser. På träna tuffare drog jag ett koncept som jag finurligt kallade för Vårblomman. Träningen i sig var inte så speciell. Men vad gör det. Kursen avslutades och jag fick hyllningar och lycka till i framtiden innan jag rusade vidare till Löparkursen. Idag tränade vi på att springa upp och ner för backen med rätt teknik. Jag försökte efter bästa förmåga att rätta till folks tekniker. Vilket kan vara lite knepigt då de flesta inte har sprungit så mycket och därmed har en något "klumpig" teknik och det tror jag att försvinner av sig självt ju mer man springer. Hur som, även den kursen avslutades och jag fick fina ord och tack och lycka till. Sen lämnade jag in min nyckel till arbis med en gnutta vemod och tre år av mitt liv var över.