Nu är det snart dags att åka tillbaka till hufvudstaden en sista gång innan sommarlovet. Helt sjukt att det första studieåret redan är över. Det har inte varit lätt alla dagar, men det har gått ändå.
Idag blev det plötsligt sommar, temperaturen ligger stadigt på +20 grader och vädret är ordet över alla läppar. Det är skönt. Har suttit ute hela eftermiddagen igen. Det bästa med att vara hemma är att kunna sitta ute på gården och bara njuta av att vara UTE. Under hela påsken har ju vädret dessutom visat sig från sin bästa sida. Och på våran gata har vi varit mera än nöjda.
Kevät kymppi kom och gick. Jag avbröt efter halva loppet. Vaderna gav upp. Kände redan vid starten att det inte var okej men pinade mig dryga 5 km. När den sista kilometern (som jag sprang) gick på 4.31 min. och man vet att man har kapacitet att springa på strax över fyra minuter tappar man hoppet och vaderna blir ännu tröttare. Att inse att man springer allt vad man kan och inte kommer någonstans gör inte heller saken bättre. Någonstans måste man ändå ta beslutet när det handlar om att älska smärtan och när det i långa loppet bara gör allting värre. Det beslutet tog jag efter 5 km. Pappa kom efter mig med bilen och jag tog bort nummerlappen. Imorgon kommer det att stå Mari Björn, DNF i resultatet i tidningen. Vilken skam. Det är bara de svaga som avbryter. Punkt.
 |
| På påsklördagen gjorde Jakobstad inget undantag, det var fullt ös som vanligt. |
 |
| Amanda och jag nöjt av solen sista strålar. |
 |
| Och Kvääna tog min nya favoritbild. |
 |
| Och jag tog Kväänas nya favoritbild. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar