Oj oj nu är det april redan. Inte illa. Mars är så vinter. April är så vår. Våren är vacker. Av våren blir man glad och lycklig. Därför är april en bra månad.
Hem hamnde jag också. Otroligt nog. Och lyckligt nog. Är så trött på Helsingfors för tillfället. Mest för att träningen är så tråkig. Jag blir så deprimerad när det känns tungt att träna. Träning är ju trots allt det ända jag är. Typ. Det låter ju lite dramatiskt, men nog har jag allt byggt upp en rätt så bra identitet bakom träningen under mina knappa 20 år. Och när träningen inte fungerar, vem eller vad är jag då? Hur mår jag då?
I Helsingfors är det BARA löpning. Nog för att jag gillar löpning. Men det har varit löpning varje jäkla dag sedan augusti. Ibland får man nog. Jag är ju van med rullskidning, skidåkning, backträning, terränglöpning, cykling, gym, löpning, stavträning, mosaträning, långlänkar.... Ojoj. Det mesta är rätt så omöjligt i centrum av Helsingfors bland bussar, bilar, spårvagnar och stressade hufvudstadsmänniskor. Men visst finns det en charm i det hela också. Men inte träningsmässigt. I alla fall inte för en som i grund och botten är skidåkare.
Hur som. Idag har jag varit på morgon spinn (07.30) med Caro till Jeppis Gym. Ojoj, det var jätte skönt. Ovanligt skönt. Sen var vi på en timmes vattenlöpning till simhallen (!!). I simhallen var det fullt av galna ungar. Ojoj. Det var inte jätte trevligt, men det gick an. Benen mådde nog bra åtminstone. Sen skildes vi åt, Caro for hem och jag for till mommos. På eftermiddagen var jag till Kokkola med mamma sålänge pappa var på futsal. Jaja. MIN pappa har ju ändå FM brons i futsal från denna vinter. Ojoj. Jag är stolt som tuppen. Förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar