... men jag har inte tid att skriva blogg. Helt otroligt. Världen gapar av förvåning. Men nu tänkte jag ändå stilla er längtan och skriva några rader bara för att jag inte ska tappa mina EN MILJOOOON läsare.
Jag är alltså tillbaka i Tölö. Skolan har börjat och det känns verkligen inte som om jag haft något jullov. Är trött, trött, trött och skoltrött. Trött på vintern och det eviga slaskandet här i centrum. Men igår var jag ändå på hugget, så jag bakade morotssemlor (mmmm :)) och städade i mitt atombombs exploderade rum. Jag hade bara kastat in sakerna när jag kom tillbaka första gången efter julen. Och eftersom jag bara var här 2 dagar hann jag ju inte städa. Men nu är det vackert och fint.
Idag har jag och Hanna varit till Paloheinä och skida. Det var fina spår med många tunga backar. Föret var dåligt och det sög under skidorna. Pulsen var hög och jag kände mig i en sådan otroligt dålig form så jag kan inte minnas när jag skulle ha haft så dålig kondition sist. Men sen sa jag åt Hanna: "Det suger att vara sjuk länge, men efteråt får man i alla fall känna på hur otroligt tungt och jobbigt det är att göra något vilket får en att inse att man verkligen inte ska sluta motionera någonsin utan alltid hålla upp konditionen". Kloka ord såhär på en vanlig onsdag.
Och nu är jag helt fasansfullt trött. Fastän jag sov typ 2 timmar på eftermiddagen... Jag skulle ju bara vila lite... Så god natt alla små glädjeflickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar