Inte visst jag att det krävs att man är borta hemifrån i 3 veckor för att det ska bli ett lördagsnöje att få träffa mamma och pappa igen. Jag har levt hela veckan på det att jag visste att dom skulle komma ner i helgen. Lyckligt. Hur som helst. För en billig peng hade dom investerat i en ny tvättmaskin som härstammar ungefär från stenåldern eller seklet strax före. Den fungerade fint och nu doftar det nytvättade kläder i hela lägenheten.
Och för alla er som lidit tillsammans med mej nu när jag inte har haft nån pulsklocka, kan nu andas ut. Min genomsnälla faffa har donerat sin åt mej. Hur coolt som helst. Och jag har redan använt den. I 32 minuter och 39 sekunder. Jag njöt när jag återigen kunde få svart på vitt vad pulsen steg till upp för en backe eller hur snabbt den sjönk igen när jag sprang nerför. Vad jag däremot inte njöt det minsta av när jag sprang var mina Musculus Quadriceps Femoris (alltså den fyrhövdade muskeln på lårets framsida ;) ) som var aningens lemin. Härregud.
Jaja, Tänään jäljellä 6 päivää :) Lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar