Den vackraste stunden i livet var den när du kom

Hej, du där. Och välkommen. Detta är min blogg. Den är för tillfället nästintill ur funktion. Detta pga mina påfrestande studier på Arcada. Hittills, dvs under dessa 6 dagar jag varit i skolan, har vi haft en föreläsning och resten har varit fysiska aktiviteter i form av simning och redskapsgympa. O, ja, studielivet är näst intill trotyr.

Hur som. Under de dagarna jag inte uppdaterat har jag lyckats med följande bedrifter:

1. Slarvat bort min käraste ägodel. Min fina lilla pulsklocka, Polar s610i, med en massa fina och livsnödvändiga funktioner såsom kalorimätare och tidtagning. Så jag hoppas, hoppas, hoppas att under ska ske och jag får den tillbaka. Hur det ska gå till har jag ingen aning om.
2. Räknat mina utgifter. Hohho. Det är nästan pinsamt att jag under mina 11 dagar i hufvudstaden har spenderat 258 euro på mat/kläder och andra nödvändigheter. Men från och med nu (fram till studiestödet börjar droppa) in ska jag övergå till mitt gamla "kniidoga" jag. (På tal om kniido så har jag introducerat det ordet åt mina nya nyländska vänner. Snart ska jag få dem att uttrycka sig med ordet "jöutas" också.)
3. Lärt mej vad hud är på latin - cutis.
4. Tränat allt för lite uthållighetsträning. Det är helt enkelt inte kul att träna här. Jag glömde sommarens härlig motivation hemma i Sandsund. Dessutom gör vi så mycket fysiskt i skolan så jag orkar inte göra ett tredje träningspass när jag kommer hem, även om skolans "träningspass" inte direkt höjer min kondition. Så det är lite sisådär med träningen nu just.. Lite tråkigt.. Och att pulsklockan försvinner gör inte saken bättre direkt.
5. Slutligen kan jag konstaterat att jag suttit alltför mycket framför datorn. Suck..

Men annars trivs jag jätte bra här. Det är väl egentligen bara att träningen lämnar på hälft som stör mej, men annars börjar jag nog känna mej hemma här. Jag trivs med möjligheten att gå till stan och faktiskt veta att jag högst troligt kommer att hitta det jag söker. Jag trivs rätt så bra i skolan med jätte lite föreläsningar och massor med idrott. Det ungefär lika fritt och skönt som det var en gång i tiden var när man gick på dagis. Det fungerar bra med Hanna och Emma (som jag bor med), vi kompletterar varann rätt så bra.

Om nitton dagar åker jag HEM. Jag ser fram emot det. Då ska jag springa sjusjöars. Så jag borde nog hålla upp löpningen här iaf. 13 km är ändå ganska långt. Och tungt. När det är terräng. Det blir tufft nog att springa på terräng när jag inte kommer att vara van med det. Jag menar, var hittar man terräng här? Hmm.. ?

Ikväll får jag besök i får av Hesa-Säändi. :)