Årets kanske mest onödiga motionsjippo som liksom på något sätt ska klassas som prestige ifall man vinner hela skiten. Jag vet inte. Jag har väl haft annat jag sett fram emot mer, men det skulle definitivt kunna vara värre. Och niokommatre kilometer är en rätt så passlig sträcka. Inte för långt, inte för kort utan ganska passligt. I och för sig är kanske åtta kilometer den mest passande sträckan, men en kilometer hit eller dit har inte så stor skillnad.
Jag skiter blankt i om vi vinner eller inte, jag bryr mej bara om min egen tid. Och jag är bara nöjd om jag uppfyller A - B - och C målen. Vad ABC betyder tänker jag inte avslöja. Men det är väl rätt så hårda mål för mej, så det kommer att bli tufft. Men de är definitivt realistiska och benen känns fräscha och huvudet är på min sida som vanligt när det gäller löpning. Inget kan stoppa mej nu.
---------------------------------------
Igår var bästa Emma, Ville och Kvääna här. Lyckan var total och jag kände mej rofylld. Allt blev bra. Tillslut. Så är det ju ändå faktiskt så att jag bara ska till Hesa och kommer nog antagligen hem om nån helg, så SÅ himla farligt är det ju ändå inte. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar