Löpning i massor

Söndag: Kevät kymppi. Ny personlig flopp tid på 10 km. 48.30 minuter. Jag hade i och för sig inget motstånd som ända deltagare i damklassen. Lite surt egentligen. Att det var förmiddag gjorde inte saken bättre heller. Konditionen gav inte mig det svar jag hade önskat. Kändes tungt i lungorna. Som om de vore för små. Slemmet från förkylningen gjorde sig påmind. När jag skulle spåtta kom 10 liter klister ut ur käften samtidigt som jag förlorade 3 inandningar och mjölksyra uppstod. Underbart. Dethär gör jag aldrig igen. Men det var inte alltför bortkastat. Jag vann en röd donkraft. Jag sålde den åt pappa för 5 euro. Han blev överlycklig. Och prövade den direkt när vi kom hem. Och oj, oj, oj vad den fungerade bra.

Måndag: Zumbaaa. OMG! Det var det roligaste jag gjort på länge. Nog såg det säkert allt lustigt ut, men det brydde jag mej inte om. Jag hade fullt upp med att le mitt allra vackraste och bredaste leende. (Ungefär sådär så att tandköttet syns och munnsvetten rinner mellan tänderna). (Ursäkta). Och nu sitter jag bara och längtar till nästa måndag. MÅSTE. DANSA. MERA. ZUMBA!!

Tisdag: Bastu Cup. 10 km. Söndagens malande tanke; dethär gör jag aldrig igen, var som bortblåst. Klockan 18.00 står jag åter på startsträcket. Dum som jag är. Men sanningen är den att det kändes 3 gånger bättre än förra gången. 3 minuter hårdare for det också. 45.08 minuter. Najs. Det är nytt personligt rekord med 50 sekunder. Inte illa med den lilla träningsmängden jag tycker mig ha haft + att jag inte har tävlat sedan i februari och aningen rostig i rören. Nästa tisdag väntar 15 km.

Onsdag: Banpremiär. Hohho. Tacka vet jag 10 km. Jag drog 6 stycken 200 meters drag. Och tro mig, jag vet inte när jag blivit så slut senast. Det är löjligt hur en sån kort sträcka kan vara så tung. Men det var väl lite meningen också. Eventuellt. Första draget for på 34 sekunder. Andra på 35, tredje på 37, fjärde på 36, femte på 37 och sjätte på 38. Men helt ok för en långsam skidåkare som för första gången för året drar på sig spikskorna. Men någon 200 meters specialist kan jag nog inte titulera mig ännu.

Annat som händer: Simning med vännerna väntar på eftermiddagen. Ska bli skönt. Annars försöker jag stå ut med Urheiluvalmennus-boken som aldrig tycks ta slut. Jobbig text. Men men, det är väl bara att pina sig. Snart är ju inträdestestet. Fast i denhär farten hinner jag inte igenom allt. Och det kommer jag nog att ångra den dagen jag får brevet med en text som lyder: tack för att du sökte, men du gick tyvärr inte vidare till nästa skede. Ja sama suomeksi.