Här på liljelundsvägen är allt som vanligt. Huset är som vanligt brunt. Grannen skuttar som vanligt all snö från sin tomt till vårt dike. Vårt vardagsrum är lika livlöst som det alltid är. Mamma yrar omkring och gör saker som mammor ska göra, t.ex. hålla koll på att alla andra gör vad de är tillsagda att gör. Pappa, å sin sida, kollar som vanligt på Halv åtta hos mig och i pausen går han som vanligt ut till pannrummet och eldar (läs: röker), men som han som vanligt vägrar att erkänna eftersom han inte röker. Nejdå. Allt är tryggt och fridfullt. Coolt, liksom.
Men då händer det fasliga. Studentexamensnämnden kallar till test. Det blir yrsel i allas hjärnor. De stackars ungdomarna är utom sig av skräck över vad studentexamensnämnden nu har hittat på för sätt att underkänna så många som möjligt och sitter och panikläser en bok som kallas Språkets värld som inte innehåller någon som helst vettig information. (Påtok för lång mening.) Blädrar i innehållsförteckningen; textkompetens, textkompetens... Var står det något om textkompetens?? Textkompetens kompetens efterlyses! Omedelbart!
Men det är trots allt detta inte de stackars ungdomarna det är mest synd om. Nej, det är deras föräldrar. Mammorna drabbas av akut klimakterie symptomer. Kallsvettas, gråter och skrattar om vart annat. Papporna däremot röker inte bara i pauserna på Halv åtta hos mig, utan också när Halv åtta hos mej pågår. Det blir en jätte konstig stämning.
Allt blir katastrof. Alla blir stressade. Detta kan inte höra till WHO:s hälsoprogramm 2015. Omöjligt.
Jaja, det är väl inte riktigt så det går till, men...
Vad är textkompetens, anyway?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar