Jag läste mina inlägg från juli 2009. Jäklar vilket händelsefullt liv jag hade på den tiden. Jag hade sommarlov. Det var varmt. Jag fick körkort. Jag fyllde 18. Jag umgicks med kompisar. Jag hade mitt livs största motivationsbrist. Och framför allt tyckte jag ännu det var spännande att "bli vuxen". Jag satt och väntade på förändringen, som jag trodde skulle komma. Än har jag inte märkt av den.
Ett halvt år senare.
Jag är inte vidare "upphetsad" av åldern 18. Att ha körkort är endast praktiskt och inget mer. Det finns ju trots allt 1275599987654 andra som har körkort, så man är ju inte direkt speciell. Jag har snart klarat gymnasiet. Ja, iaf har vi aldrig varit så nära Penkkis som vi är nu. Jag umgås knappt med kompisar, förutom i skolan. Tävlingarna på helgen tar både energi och tid. Men vad gör man inte för idrotten... Motivationen är för tillfället rätt så stabil. Har varit mer motiverad, men definitivt mindre Känns ganska tryggt.
Annars är väl allt som det var förr. Undrar hur det är om ett halvt år igen!?
Jaja, man kan ju vaar lemin åv ti funder på he! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar