Åhejåhåidetblå

Idag är jag på bättre humör. Det är bra. (Ifall nån int förstod det).
Jag har varit i skolan och försökt lära mej något vettigt, misslyckat soom vanligt. Men vad gör det. Jag har klarat hörförståelsen i engelska rätt så bra. 46 poäng på flervals uppgifterna. Det är liksom bra för att vara jag. Så jag är jätte nöjd. Tänk om det sku höjas ti 50 poäng när öppna frågorna blivit rättade! Nej, jag vågar inte hoppas på det.

Ikväll hade vi 3000 meters test vi centralplanen i Jakobstad. Det var jeklit tungt, men det är väl så det ska vara, så man vet att man lever. Sköönt. Efter 3 varv tänkte jag härregud. Nu slutar jag springa. Benen kändes lagom stela och andningen fungerade dåligt, men sen började det löpa på bra, och när det plötsligt bara var ett varv kvar tyckte jag att det var sjukt onödigt att avbryta.
Jag persade med 27 sekuder från i juni. Det är syndigt upplyftade och jag känner mej bottenlöst nöjd. Fastän jag vet att jag skulle ha kunnat påbörjat spurten liite tidigare och sprungit liite hådare de sista 400 metrarna.. och så vidare. Så är det ju jämt. Alltid hade man kunnat göra något liiite annorlunda.
Och, ja, fortfarande råkar typ europas bästa 3000 meter hinder löperska, Sandra Eriksson vara en av min favorit människor, så det känns ju lite pinsamt att vara nöjd med min nya tid. Men jag tänkte att jag skulle strunta i det idag och göra tiden officiell.

11.50 minuter. Det är under 4 minuter/km. Och det är jäkligt bra för att vara jag!

Nu ---> idol :)