23-27-9.09 Äkäs, Lappi, Finlande, Europe - The world!

Ja men hej å hå. Jag är tillbaka. Frisk och kry. Toppen! :)



Onsdag 23.09.09

Studentskrivningar i Religion. Jag dör 5 gånger under de äckliga 5 timmarna jag sitter i festsalen. Jag kommer ju inte på något att skriva om. Härregud. Hjälp mej. Ingen hjälper mej. Jag försöker desperat skicka nödsingnaler till mina närmaste grannar. Ingen förstår mej. Typiskt. Jag analyserar lite bilder och hatar mej själv för att jag inte vet vad karisma betyder. Sen äter jag en smörgås och konstaterar att jag är allt för oreligiös för att kunna skriva ett religionsprov. Jag svär tyst för mej själv och hoppas på att varken Gud eller mamma ska höra något. Sen lämnar jag upp. Bitter och irriterad.



Under dagen har jag tagit ett klokt beslut. Jag ska fara på träningsläger trots att jag är förkyld och hostig. Det är överskattat. Jag kör hem och börjar packa. Jag packar på 20 minuter. Jag glömmer båda mössa och långkalsonger. Det är dumt, men vid det laget är jag lyckligt omedveten om mitt kommande öde. Men det är en annan historia.



Klockan 16.00 far bussen från Idrottsgården i Jakobstad. Henkka är busschaffis. Det känns tryggt. Jag dör av illamående i bussjäveln. Men det gör inget. Jag sover tills vi stannar i Ii. Där köper Emma och jag en godispåsen. Den äter vi upp på 20 minuter. Härrgud.



Klockan typ halv tolv anländer vi till Äkäslompolo. Jag bor med Emma. Vårt rum doftar ännu gott i ett par timmar.



Torsdag 24.9.09

Morgonlänk klockan 07.20. Jag hostar och snorar. Låter inge vidare bra. Men jag struntar i det så gått jag kan. Sen blir det morgonmål. Jag äter lite gröt. Det smakar sisådär. Men jag äter ändå. Så att jag ska bli stor och stark. 09.15. Träning. Rullskidning, skate, upp till ylläsparkeringen. Ca. 2 km uppför. När jag äntligen tagit mej upp efter att ha hostat 3478342 gånger och snorat 45 gånger sätter vi oss i bussen och åker ner (för att det är för brant för att rullskida) till andra sidan. Maisematie, heter det. Det är åtta km NERÅT. Sen är det överraskade också åtta km UPPFÖR. Men till det blir det ingen busstransport. Nejdå. Då är det man själv som får vara motor. Det är en bra början efter att ha varit sjuk i en vecka!



På eftermiddagen när de andra far ut och länkar tar jag vila. Jag går ut och gå i en timme. Jag går förbi en pub som heter Jullis. Av någon konstig anledning kommer jag att tänka på min "alkoholiserade" kusin.. Sen läser jag en av de 2 böckerna jag lånade ut åt Emma förra höstlovet. Dem fick jag tillbaka nu. Bättre sent än aldrig.


På kvällen är det stretch dags med Carita.


Vårt rum luktar sisådär vi det här laget.



Fredag 25.09.09

Morgonlänk. Morgonmål och Morgonträning. Första passet ser ut som passet föregående dag men istället för skate är det klassisk stil som gäller. Jag hostar och snorar, men det är lite bättre.


På eftermiddagen är vi på stavgång upptill toppen på Ylläs. Det är tungt. Det är ingen liten kulle. Det är ett berg, en klippa en enorm slalom backe. Men utsikten heter duga. Fast jag var lagom död när jag väl var uppe så jag kunde inte njuta så mycket. Dessutom var det rätt så blåsigt.



Lördag 26.09.09

Ingen morgonlänk. Skönt. Vi har sovmorgon till 07.30. Idag ska vi på långlänk. En långlänk som ska ta typ 3 timmar. Den blir lite längre än så. Vi blir körda med buss till typ Toppavaara (eller något liknande). Det är 25 km från Äkäslompolo. Henkka släpper av oss där och säger att maten är klockan 13. "Va heim ti he". I förbifarten råder han oss också att hålla ihop till kotamaja. Sen får vi göra som vi vill. Det är Jag, Emma, Josso, Linda, Simon och Jonas.


Emma och jag lämnar nästan genast på efterkälken. Våra pulsar är höga som vanligt. Men det gör inget. Vi har det trevligt och tycker det ska bli kul att vara på äventyr. Utan kartan (den har de andra). Emma, som vill bli vildmarksguide, tar sikte på Ylläsmasten som syns från det berg vi befinner oss på. Vi slår våra kloka huvuden ihop och tänker att det blir kortast om vi går rak till ylläs. Vad vi inte vet är att det inte finns någon upptrampad stig, istället är det ett stort träsk vi måste ta oss igenom. På träsket befinner vi oss på i 1 timme och 23 minuter innan vi kommer till Tammitupa. Vi har då varit igång i 2 och 20h På en skylt står det: Äkäslompolo 18 km. 18 KILOMETER. Vi har gått 2.30h och vi har inte kommit längre än 6 km.


Okej, här gäller det att tänka. Vilket varken Emma eller jag klarat av dittills. Jag ringer åt Henkka som konstaterar att det är "tållörona" som är på vift. Ta sikte på latvamaja råder han oss att göra. Dit är det 13 km och ett till träsk. Emma svär. Vittu, vittu, vittu, hörs det en meter bakom mej. Jag är lite smårädd och funderar om dethär var ett så himla klokt val.

Vi kommer till en bäck. Emma faller i bäcken. Nästan iaf. Hon svär igen och jag skrattar av trötthet. Allt är som det ska. Trots allt. Efter många om och men kommer vi oss till Latvamaja. Det sitter några fjantar och grillar korv. Vi fantiserar om hur vi springer och knycker varsin korv av dem. Tyvärr är vi för fega för det. Attans! Istället äter vi upp de sista choklad bitarna vi har kvar. Det smakar bra.


Det är 6 km kvar hem. Vi är trötta, hungriga och knärroga. Men det gör ingenting. Vi slår nytt rekord och springer 5 minuter i ett sträck. Benen vill inte lyda, men vi tvingar dem. Plötsligt ser var Haronmaja. Vårt hem. Vi tror inte att det är sant. Vi är hemma! Vi överlevde! Vi gick över berg och dal, över stubb och sten, över träsk och spån. Och nu var vi äntligen hemma. Långlänken som skulle ta 3 timmar tog 5 timmar och 41 minuter. Genvägar är senvägar, som man pa säg! Dom andra gottar sig i vårt lilla missöde. Men vad gör det. Vi är lyckliga till 1000!


Vi bli sängliggandes resten av dagen och vi tvingar Emmas lillasyster att köpa en chipspåse åt oss från Jounis.

GODNATT!



Söndag 27.09.09

Ingen morgonlänk pga. döda ben och tidsbrist.. (nåja). Dagens träning består av att ta sig upp till Yllästoppen. Det är tungt. Jag hatar mig själv över mitt grenval, men biter ihop. Det regnar och blåser och är kallt. När jag äntligen kommit upp till parkeringen säger Henkka att jag får svänga när jag möter Simon. En strimmar av lycka uppstår i mitt sinne. Jag möter Simon ungefär halvvägs upp och tänker ÄNTLIGEN. Aldrig har jag blivit så lycklig förr.

När vi kommer tillbaka till stugan, duschar, packar och äter vi. Sen sätter vi oss i bussen. Jag sover som vanligt och mår dåligt på slutet.


Jag konstaterar att mitt sista barmarksläger är över. Jag gråter inombords och önskar av hela mitt hjärta att jag hålls frisk i vinter och att det går bra så jag har en orsak att fortsätta. Snälla snälla.

:)