Dagens humör: lagom knärro

Ja, lagom knärro. Det är liksom inte perfekt, men det kunde varit värre. Betydligt värre. Men när är det perfekt egentligen? När jag har klarat studentskrivningarna? När jag tagit studenten? När jag kommit in på gymppa lärare till Jyväskylä? När jag gift mej? När jag fått barn? När jag vunnit 2 miljoner på lotto?
Pff.. det blir nog aldrig perfekt. Men bra nära skulle det ju allt vara om jag skulle uppnå allt det ovannämnda. Helst före jag fyllt 87!

Just nu är jag mest stressad. Stressad över studentskrivningarna. Det är inte liksom själva studentskrivningen som fenomen som jag är nervös för, det har jag ju redan testat på. Det är min obefintliga kunskap i engelska som oroar mej mest och om jag ska hinna läsa ut religions böckerna.. Sakran, jag har allt för många kvar! Kyrkohistorieboken tycks aaaaaaldrig ta slut. Den är sååååå tråkig.
Finska orkar jag inte vara nervös över. Jag vet redan hur det kommer att gå. Hörförståelsen kommer att gå bra och läsförståelsen åt helvete. Det är sånt man får ta.

Vi hade gympa idag. Det var roligt som bara den. Alla var så motiverade och gjorde sitt bästa. Mari Björn gillar detta!
Hur som helst. Vi spelade innebandy. Jag yrade runt på planen. Gjorde inte så mycket nyttigt för lagets del, saknar nämligen det 6:e sinnet, bollsinnet. Övermänsklig som jag ändå är gjorde jag trots det ETT mål :) Jaijja.

Annars hatar jag skoldagar från 8-15, herregud, hur orkade men förr?? :O Å för att int tala om bussresorna till och från skolan. Gudars, man dör ju! Imorgon är det jag som tar bilen! :)

Nu rellaaa --->