Abi reissu @ Kos 7-14.8.2009

Ja vill tibak, ja vill tibak, ja vill tibak.

Nedan följer en liten berättelse om vår vecka i Kos:

Torsdag 6:e augusti.

Jag packar och befinner mej i panik över all träning jag kommer att missa. Jag är knärro och är säker på att jag kommer att dö under flygresan. Jag går och sova med gråten i halsen och sänder mina sista desperata böner till Gud.

Fredag 7:e augusti.

Dagen D. Dagen som alla väntat på utom jag. Fast innerst inne hade jag nog längtat. Det var bara flygresan som förstörde allt. Jag packar ner det sista och beger mej till sportis med mamma. Jag kör. Mamma är nervös och håller i sig ovanligt hårt för jag glömmer att bromsa. Jag ska nog inte köra när jag är stressad. Vi kommer helskinnade till sursik iaf och bussen avgår. 6 oändligt långa, men ändå ganska roliga timmar väntar. Men jag blir åksjuk och blir tvungen att sova en stund. Folk grundar längst bak i bussen. Jag tänker herregud. Vi anländer till helsingfors/vanda flygfält som är nybyggt sedan jag var dit senast. Det är snyggt. Vi checkar in och alla släpps igenom säkerhets kontrollen. Folk vill gå i Tax free. Jag hänger på, men är för ångestfylld för att vara riktit konsentrerad.

Så småning om blir det dags att hoppa på planet. Jag ber en tyst bön och håller Amanda i handen. Planet lyfter och jag lever. Planet flyger en stund i luften och jag lever. Planet landar och jag lever fortfarande. Herregud. Herregud. Festen kan börja.

Vi anländer till Kos apartments. Vårt hem för en vecka. Vi bor uppdelat. Jag, Anna och Amanda i ett rum, Johanna och Sandra i ett annat. Vi köper vatten från m-boden (höhö) och går och sover.

Lördag 8:e augusti.

Vi utforskar poolen och stället. Vi konstaterar att det får duga. Det spelar ju ändå ingen roll var vi sover på dagen, huvudsaken att vi är pigga till natten... Första kvällen går relativt lungt till. Vi grundar lite på hotellrummet. Känner oss vuxna och får feelis. Vi går ut och tittar på havet och sjunger sånger. Jag dansar. Sen lägger vi oss ner på en solstol och bestämmer oss för att sova där. Det händer inte. Folk knärrar och vill tillbaka till hotellrummet. Johanna och jag, festare som vi är, går en sväng till bargatan. Bara för att kolla läget. Läget är lungt. Vi återvänder till hotellet och sover sött.

Söndag 9:e augusti.

Vi har på väckning klockan nie så att vi inte skall sova bort hela dagen. Vuxen som jag är kokar jag gröt åt mej som jag har med i portionspåsar. Det smakar bra. Till gröten dricker jag grekiskt vatten på flaska. Det smakar som finskt vatten men lite syrligare. Vi tar en sväng på staden och vandrar i ett par affärer. Jag köper en blå klänning. Den är vacker. Ännu vackrare på mej. Jag är vacker. Vacker. Beautiful.

Not.

På kvällen är vi ute och äter. Sent. Alla beställer pork souvlaki och flinar lite. Andra dagen irad. Jag är trött och knärro och flinar ännu mindre. Johanna är också trött. Vi hade inte riktit återhämtat oss från föregående kvälls vilda festande. Det gör inget. Vi äter och skyndar vidare till ett annat mysigt ställe. Killarna och ett par tjejjor, däribland jag beställer Irish Coffee. Det smakar fy och blä. Jag har hassat pengar på skit. Vitut. Jag blir besviken och ännu mera knärro. Johanna och jag går tillbaka till hotellet med Sebben. Var och en till sitt rum låser vi in oss och knärrar. Jag försöker hålla mej vaken tills Anna och Amanda kommer tillbaka, det är svårt men det går. Jag öppnar dörren och somnar igen bums!

Måndag 10:e augusti

Stranden intill hotellet är inte den bästa. Vi bestämmer oss för att hyra cyklar och cyklar till Tigaki. Anna och jag köper varsin huvudduk i förbifarten. Jag befann mej i ett svagt ögonblick och valde en brun duk. EN BRUN DUK!??? WTF. Urk. Hursomhelst. Det tar ca. 1 timme att cykla de 15 kilometrarna. Vi stannar och dricker ganska ofta eftersom det är så varmt. När vi äntligen är framme möts vi av en underbar strand med solstolar och parasoll. Det kostar 5 euro för två solstolar och parasoll. Det är inom rimliga gränser. Enda negativa är att det blåser som f a n och en tur är det faktist lite små kallt.

Anna och jag får nog före alla andra och vill hem. Vi hoppar på våra cyklar och cyklar tillbaka till hotellet. Vi cyklar lite fel, men det gör inget. När vi kommer till hotellet sätter vi på oss länkkare och far och länkka ca. 20 minuter. Det är skönt. Mycket skönt. Sen förbättrar vi mag-arm-rygg musklerna. Det blir en en succée!

På kvällen äter vi som vanligt sent och för första gången besöker vi alla tillsammans partylivet på Kos. Bargatan är helt sjukt vild iaf om man jämför med Jakobstands sk. bargata. Vi dansar ett par timmar men blir hemskickade av oroliga pojkar!? Jag är tydligen allt för full för att vara kvar. Jag fattar ingenting. Jag hade koll på läget och har ingasom helst minnesluckor. Snäll som jag är gjorde jag ändå som dom sa.

Tisdag 11:e augusti.

Vi tar det lungt vid poolen hela dagen. Det är skönt och behövligt. Vissa mår dåligt. Jag mår bra. Det var en bra kväll igår. Vi bestämmer oss att äta sparsamt och kokar makaroner på hotellrummet. Det smakar bra. På kvällen äter vi en sen middag. Sen går vi till bargatan. Igen. Vi befarar att denna natt inte kommer att bli lika bra som den föregånende. Den håller på att utvecklas till en total katastrof. Anna blir ledsen och Amanda bestämmer sig för att följa henne till hotellet. Johanna och jag bestämmer oss att vänta på halva vägen. Vi uträttar våra behov på stranden. Det var roligt. Till all lycka har varken Anna eller Amanda nyckel till hotellrummet och är båda två tvugna att gå tillbaka. Vi möter dem. Jag lägger armen runt Anna och hon ler lite. Efter ett tag skrattar hon. Det blir en bra kväll iaf.

Vi tror att vi ska bli våldtagna av ett par karar. Det blir vi inte. Vi festar med dem hela natten lång och dom gör vår resa till den allra bästa resan vi inte i den vildaste fantasin heller kunde tänka oss. Inte jag iaf.

Onsdag 12:e augusti

Jag har huvudvärk. Och mår som jag förtjänar. Men det var värt det. Helt och fullt. Det känns bra liksom. Vi tar bussen till Tigaki. Denhär gången kom jag ihåg kamerna och fotar lite. Men mest sover jag i skuggan. Och är knärro som fan. På kvällen får jag en huvudvärks tablett av Amanda och det blir bra. Vi far ut och äta men besluter oss för att vara nyktra en heeel kväll. (Som typ herreguuud). Vi tog ett varv via bargatan men for hem lika snabbt. Vi sov sött.

Torsdag den 13:e augusti

Meriretki. Vi stiger upp tidigt och beger oss till hamnen. Idag ska vi på meriretki. Det kommer att bli en spännande upplevelse. Och det blev det. Vi såg delfiner(!) och de som var riktit modiga, dvs. alla utom jag hoppade i från båten och simmade i havet. Jag vågade aldrig. Stegen skrämde livet av mej. Och jag kunde inte hoppa i heller för jag hade ju linser i ögonen. Skulle ha blivit PAIN om jag hade fått saltvatten i ögonen.

Själva meriretkin tog ca. 7 timmar. När vi kom tillbaka till hotellrummet kastade vi oss på sängen och somnade. När vi vaknade var det mörkt som i graven och min första tanke var att vi hade sovit oss igenom hela kvällen. Lyckligtvis var klockan bara halv nie. Vi for ut och äta till en dyr restaurang som enligt mej iaf inte motsvarade priset. Men det är väl sånt man får räkna med. När vi äntligen hade fått i oss mat for vi till bargatan och festade igen. Sen hittade vi killarna från belgien. :)

Fredag den 14:e augusti.

Vi kommer till hotellet halv elva på förmiddagen. Vi har 1½ timme på oss att packa ihop alla våra saker. Toppen! Men vi hinner. Johanna och Sandra har fixat så att vi får stanna i deras rum till klockan 18! Dubbeltoppen. Dom bjuder på makaroner och ketchup. Sen somnar jag på golvet. Jaja, jag har inte sovit på hela natten så det är väl inte så konstigt.
Plötsligt är det kväll. Klockan är halv nie och det är dags att söka sig hemmåt. Jag gråter innombords och försöker att inte visa det. Det är svårt i bussen, men det går. Planet lyfter, och jag orkar inte ens vara rädd. Det är bara tråkigt att allt är över!

Kos får 118/5 toasters! Kanonkul!

Smile, please! :)