Jakobs dagar och en massa annat skoj

Jag har egentligen ganska mycket jag skulle vilja skriva, men med en sånhär krapula som ja har nu så blir de int lätt..


Nåja, nu ljuger jag ju igen.


Onsdag: Hanna och jag for till stan med Hannas bil. Det var kul. Jag fick leka jätte mycket vuxen och intyga att hennes betyg var korrekta som hon skulle skicka in till den nya skolan. Det var jätte ansvarsfullt och moget gjort av mej. Hur som helst kolla vi när Energy Dancers dansa och lyssnade på Timon kuoro. Det var faktist riktit underhållande. Efteråt prata vi me lite coolt folk vi kände å hade en allmänt trevlig kväll.



Fredag: Jakob-åttan. Jag sprang och sprang och på slutet lossnade det ganska bra. Synd att det inte skedde lite tidigare. Huvudet höll inte. Men det gör det ju aldrig nuförtiden. Jag är vansinnigt rädd för att bli trött och det sätter gränser. Synd. Men jag är nöjd ändå. Jag har ju sprungit så lite iår och tyckte ändå att det gick bra. 36.12 på 8 km. Kilometertiden är nog inte så bra, men det får duga. Jag är ju skidlöpare för fan.
På kvällen blev det Jakobstad för hela slanten med Sandra, Ville, Jimmy och några andra som vi mötte under kvällens gång. Det var rätt så kul till en början, men slutade inte så bra. Men ibland måst de väl vara lite jobbit så att man sen vet när de e riktit bra. Hoppas på de iaf!



Lördag: Uppståndelsens och nyfödandets dag. Eller vad det nu heter. Idag var det nya tag som gällde och efter att ha varit till Pavis och äta med nån släkting som bara pratar om sig själv kom Ville och 3 andra stiliga unga män i kostym efter mej i Villes limosin. Jag blev bjuden på dyr champange, men tackade artigt nej. När vi väl kom till stan lyste inte solen ett dugg utan istället hade man öppnat alla kranar som fanns på övrevåningen. Vi satt tålmodigt i bilen... limosinen och väntade. När det lugnade sig lite mötte vi vår dejt, Sandra den fagra. Vi stod ute under taket vid den lyxiga märkesbutiken Code och var coola. Folk flockades kring oss och ville ha våra autografer. Så kom Anna. Då blev folk riktigt galna! De blev som apor på zoo, brunstiga tonårs pojkar och Antero Mertaranta på samma gång.

Sen for vi till Netti och jag slapp in med Kela kort och studiekort. Jag gjorde segertecknet när jag mötte Kvääna vid ingången. Han jublade. Ville och Sandra jublade också. Vi trängde oss in och satte oss i ett hörn och försökte se vana ut, vilket var en enkel match för mej, men för de andra ett lite störra problem. Hur som helst. Kvääna bjöd mej på en drink. Jag minns inte vad det var, men det var säkert dyrt. Jag betalade för mej ismyg. Tiden gick snabbt när man äntligen fick upp värmen och när vi var påväg ut kom en töntig vakt och ville se ID. Jag visade stålt upp mina 2 kort. Men, nehe. De dög inte denhär gången. Ville sa åt vakten att vi ändå var påväg ut. Men han ville inte lyssna. Han buckade ut mej och skrek URSÄKTA, URSÄKTA så att alla skulle ge väg åt mej. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag skrattade.

Vi styrde stegen mot KorvGörans medans vi pratade skit om den töntiga vakten. Jag är ju aderton för fan. Jag och Kvääna delade på en portion kebab med franska. Lika så Ville och Sandra. Vi mötte Johanna med bättre hälften Simon och blev bjudna till SandraJs lägga vid begravningsbyrån. Det passade bra. Där fanns både vatten och wc. (Som man fick använda).

Gossarna, Sandra och jag tog ännu ett varv via stan innan vi föll ihop i varandras armar av ren utmattning. Klockan var ändå halv två och för oss gamlingar passar sig icke detta vilda uteliv. Vi plågade oss ändå igenom en till halvtimme.

Söndag: Träning ikväll.